Hela familjen har sovit länge idag. Undrar varför det betraktas som fult att sova länge. För visst är det fortfarande så? Kvällstrött och morgonpigg ska man va om man ska va "duktig."

Duktiga människor går upp tidigt på morgonen, att de sedan gått till sängs ett halvår före nattugglan räknas inte, eftersom nattsuddande betraktas som suspekt och konstigt. Kanske pysslar nattugglan med mysko saker om nätterna?

Jag kan garantera att en nattuggla inte är ett dugg mysko. Själv älskar jag lugnet som sprider sig sen kvällstid och mår som allra bäst då! Som lärare jobbar jag en del när barnen somnat, får att få lugn och ro i mitt arbete, det är då jag är som allra mest kreativ. Jag skriver också som bäst sen kvällstid. En smula överdrivet är det kanske när jag ställer mig och börjar stryka klockan tolv en vardagskväll... då får man skylla sig själv om man är trött dagen efter.

Jag är lärarinna, eller lärare, säger man väl nuförtiden, men jag tycker att lärarinna låter bättre. Tänk om man skulle kalla servitriser för servitörer eller sjuksköterskor för sjukskötare? Eller kanske hårfrissor för frisörer? Ja, världen skulle väl inte gå under för det, men jag tycker att lärarinna låter fint. Gammaldags och...ja, jag vet inte. Det låter bra bara.

Jag nämner det för att jag också bloggar å jobbets vägnar (Åsfjärdenbloggen). Har gjort det i snart ett år och blivit alldeles beroende av att skriva. Saken är bara den att har man lärarinnekostymen på sig får man tänka sig lite mer för när man skriver än när man skriver under eget namn. Inte för att jag på något vis förställer mig vare sig när jag jobbar, eller skriver åt skolan, men man vill ju inte direkt skämma ut hela skolan på nätet, bara för att en av svensklärarna råkar ha knäppa tankar. (Och så kan jag sänka nivån på språket!)

 Så lite ledigare blir det naturligtvis att skriva privat och det ä gött som vi säger i Värmland.

Bloggat har jag inte tidigare gjort privat. Däremot skriver jag noveller anonymt när jag har tid och ork, som jag säljer till tidningar för några ynka små kronor. Det ger en viss tillfredsställelse att läsa vad lilla jag har skrivit, itryckt form! Är novellerna dessutom illustrerade är det ännu bättre...

Jaa, alla har vi våra små nöjen!

Och så skriver jag poesi. Tyvärr har jag aldrig lyckats uppfylla min ungdoms dröm om att bli en ny Ferlin :( men det är ju inte helt fel att va' lärare heller... Eller förlåt, jag är ju faktiskt lärarinna;)