Av skilda slag

(Usch, vad dålig bilden blev...Testade att MMS-blogga, det blev inte så lyckat uppenbarligen.)

Nog är det konstigt

att vi når varann

Du och jag-

så olika två varelser kan bli

När jag fostrar barn

jagar du möss

och hur du tänker

vet du bara själv

Fast det tycks

som du förstår mig

när din kattblick

möter min

och det känns

som du vet

när jag är ledsen

Av skilda slag

men vi möts ändå-

så olika två varelser kan bli

Jag äger nu min första hankatt, Nisse. Har en hona också och har tidigare haft en annan kattjej. Dessa har varit rädda av sig och aldrig hamnat i bråk. Det har dock Nisse gjort. Alldeles nyligen hörde både jag och två av mina grannar så konstiga läten från en buske att vi fick gå dit och titta. Och ve och förbannelse! Där står lille Nisse blixtstilla, öga mot öga med en annan katt och bara låter superunderligt. Ingen av katterna reagerar på oss, utan står bara där som konstiga statyer ett bra tag. Otäckt!

 Ett tu tre går Katt 2 undan och Nisse följer efter. Åter igen börjar deras konstiga "samtal". Så plötsligt viker Nisse undan och blir påhoppad av Katt 2. Båda skriker, ylar, morrar, rullar runt, biter och klöser varandra så det ryker hårtussar åt alla håll. Snabbt går det och fruktansvärt aggressiva är katterna.

Helt hjälplös står jag vid sidan av och kan inget göra. Att ge sig in emellan, mitt i detta bråk var inte att tänka på. Börjar till slut gorma i högan sky: "Sluta nu för f-n!" Inte nog med att jag var rädd att min lille Nisse skulle skadas; jag såg dessutom tusenlapparna som ett veterinärbesök kan kräva, för mitt inre, fladdra iväg och hann tänka: Där rök den semesterresan innan min granne med en riktigt ljudlig, grov mansröst och rejält yviga rörelser får Katt 2 att hastigt ila iväg, med svansen mellan benen, eller också "vann" Nisse, vad vet jag?

 Nisse klarade sig med bara några avslitna hårtussar. Jag pustar ut och Nisse ligger vettskrämd med ögon stora som tallrikar under sängen och tar igen sig. Tror han får stanna inne resten av dagen.

...Eller är det bara jag som är det? För tillfället är jag nere på värsta segvarvet. Gör minsta möjliga. Jag är en så'n som alltid gör allt i sista minuten. Har jag möjlighet att skjuta upp städningen tills imorgon, gör jag gärna det. Så nu när jag inte har någonting som jag måste göra, gör jag heller inte det. Går bara omkring och masar, som värsta segisen.

...semester....

 Jag skriver för tredje gången idag, enligt mitt dygn, för idag är det fortfarande söndag, söndag natt, fast det ju egentligen, enligt almanackan är måndag den 13 juni. Bara fyra dagar kvar tills jag och min familj (delvis bestående av en riktig storsimmare; se bilden. Det här är min son, förra året i Turkiet och snart får han ta fram cyklopet igen) sätter ner våra fötter i Afrika och det ska bli sååå kul! Har aldrig varit i Afrika förut och jag är eld och lågor. Dessutom längtar jag efter solen. Och Medelhavet; himmelriket på jorden.

Men jag passar på när jag har tid och är ledig. (Att skriva alltså... HEJ OCH HÅ VAD VI HOPPAR MELLAN ÄMNENA)

 Så nu skriver jag på, som en liten blå:)

Tidigare idag skrev jag om detta lugn som sprider sig på kvällen. Det är så ironiskt, för jag tror att jag betraktas som en ganska social person, älskar att ha folk omkring mig och tycker om när det går i ett... men jag tror att jag också behöver min ensamtid.

 Lugnet, stillheten, bara jag och på sin höjd mina katter. Dessa nattdjur är väl överlyckliga över att matte har sommarledigt och håller dem sällskap halva nätterna! Jag kan tänka mig att ni som är morgonmänniskor känner så här på morgnarna, innan alla vaknat. Kanske är det därifrån det gamla uttrycket "morgonstund har guld i mund" kommer. Själv föredrar jag sen kvällsstund. Verkligen.

Sov gott i natt, kära nattugglor och morgonmänniskor!