Sedan några år tillbaka försöker jag tona ner stora högtider. Ju mer uppstyltat, välförberett och...ska jag säga... uppblåst det blir, desto större risk att det blir platt fall, besvikelse. Varför blev det inte som jag hade tänkt mig?!

Kommer du ihåg millennieskiftet? Alla nedräkningar, förberedelser och jag vet inte allt inför denna ynka nyårsafton! I bekantskapskretsen planerades den in i minsta detalj; med glitter, värsta maten och värsta glamourfesten.

Allt detta gjorde mig anti. Min lilla familj bestående av mig själv, min man och snart treårig dotter beslutade oss därför för att bara va' hemma. Vi bjöd hem ett par vänner, åt lite mat, myste (eller vad heter mysa i imperfekt? mös???) och tittade på TV. Hur skönt som helst. Inga förväntningar. Bara lite lagom.

Sedan dess har jag fortsatt att fira olika högtider på det viset. Jättekul med stora glittriga fester, det tycker jag med. Men varför måste dessa fester alltid infalla just på högtidsdagarna? Är det inte bättre att själv välja ut ett passande datum, i så fall. Förvisso slog det mig just att jag nog inte är den som ställer till med värsta största glamourfesten. Har ännu inte fyllt fyra decennier, men när jag fyllde tre, var det bara de närmaste. När jag gifte mig likaså. Vi lade pengarna på en resa istället. Vet inte om jag har vänner som blivit besvikna för att jag aldrig "betalade igen" för deras bröllop, men man gifter ju sig ändå för sin och sin respektives skull, och inte för vännernas, hoppas jag!

Nåväl, höga förväntningar har jag alltså lärt mig, är dumt att ha. Eller åtminstone ibland lite orealistiskt. Bättre då att ta det lilla för det stora, istället för tvärtom. Nu är saken bara den att inför vår lilla semesterresa har jag nu lagt till med värsta förväntningarna...farlig sits... Afrika (ja, det är inte savann och Tanzania utan araber och Nordafrika, men i alla fall) Puh!

 En av mina bästa vänner anser att jag har för höga höga krav på saker och ting. "Sänk ribban, Bea. Det blir aldrig så där perfekt som du tror."

Kanske har hon rätt.

Det händer

att jag tänker ibland

på att livet och döden

går hand i hand

Det händer

 att jag ängslas

trots unga år

för varje dag

som hastigt går

Ska jag hinna allt

En livstid är kort

Vad är det egentligen

för uppgift jag fått

Jag vill stanna jorden

fånga varje sekund

Mitt liv är historia

om en liten stund

Jag vill ha jag ska ta

av allt jag får

för denna dag

är snart igår