Den här dikten tillägnar jag bloggvännen Ingrid, som precis mist sin svärfar.

Den är skriven till min älskade Mormor, som terapi just när hon gått bort. Den fanns också med i hennes dödsannons.

Som jag skrev till Ingrid: Det underlättar, tycker jag, när svåra saker i livet inträffar, att läsa om eller prata med människor som fattar hur det känns. Natrurligtvis känner vi ju alla olika, men några gemensamma nämnare borde det ju finnas.

Inte visste väl jag

att det skulle smärta så

när ett kärt men slitet hjärta

plötsligt slutat slå

För det gjorde riktigt ont

att se gamla mormor gå

till slutet med värme i blicken

i ögon blåklintsblå

Hon gick i den finaste tiden

i den fägring hon älskat så

Men tryggheten och kärleken

hon gav finns kvar ändå

...Och Ingrid...Det blir bättre...

En av de allra bästa sakerna med att resa bort är att komma hem. Allt vardagligt blir plötsligt lite kul igen eftersom det var ett tag sedan man gjorde det. Laga mat ex vis. Tvätta (fast jag är lite udda; jag har alltid gillat att tvätta). Och att handla på Bervik (köpcenter utanför Karlstad)  kändes så bra, för man kunde i godan ro gå omkring och titta, utan att känna sig pressad av försäljare som tjatar och drar i en, som de gör i en del sydligare länder. Jag har så svårt för det där, är alldeles för artig. Ber de mig stanna och titta gör jag gärna det, och sedan känner man sig tvungen att köpa. I alla fall brukar jag göra så i början av semestern, det är då man går på köpnitar. Sedan lär man sig. No no no. Titta bort och gå bara vidare. 

Jag kände mig t o m lugn trots att jag hade tre små killar med mig på Bervik. Gabbe och hans vänner börjar bli så stora nu, att de känns i princip problemfria att ha med sig. Ibland kan det dock komma lite tjat "Mamma, kan vi inte gå till den och den butiken"- med leksaker, sportgrejer eller TV-spel, naturligtvis.

God kväll.

Bea

Det är helt otroligt vad mycket som händer med ungar när de närmar sig tonåren. Min dotter är nu 12 och det som hänt det senaste året med henne är helt ofattbart. Förändringarna sker så snabbt, det känns som om han är en helt annan tjej nu än förra året. Förra året var hon ett barn. Nu känns hon mer som en tonåring. Men hon är en go och ganska enkel tonåring, dock.

(Nu vill Gabbe blogga lite: hej jag är gabriel.

Där kom min son, det ska börjas i tid!)

Nåväl, Bea tillbaka:

Det var lite roligt när vi var i Tunisien. Blonda, blåögda flickor står tydligen högt i kurs bland tonårspojkarna där . Elinor hade problem när hon gick ut i havet, det kom ett helt gäng fjortonåringar efter henne: "Hello, what's your name, where do you come from?"

Till slut låtsades hon inte förstå vad de sa, utan svarade på ett påhittat språk, hon bara sa nå´t, vad som helst och verkade uppenbarligen helt konstigt, vilket gjorde att grabbarna försvann och hon fick simma i fred.

Morsan, då, hon är ju också ljus. Dock hade jag inte samma problem med unga grabbar. =) Jag hade inga större problem med flockar omkring mig när jag simmade! Där var det artigt "Hello Madame". Sedan simmade jag lugnt vidare med gott svängrum.

Bea

Så ensam ibland andra

i min egen mörka skugga

fast buren av mitt hjärtas friska slag

går jag hastigt genom livet

och jag undrar kort

Var hamnar vi en dag

Än jag undrar

än jag grubblar

men jag finner inget svar

Det enda som står skrivet

är att solen gryr i öster

också denna vackra dag