Viveca

29 juli 2009 13:24

Ingen fara! Känner igen detta. Det är därför jag mest har bilder på mina som bebisar eller bakifrån. De blir vansinniga! Visst, man ska respektera deras integritet, men att anledningen är att de är fula? Det är inte lätt att vara ung tjej idag, med alla utseendekrav och att bli matad med reklam fullt av retuscherade fotomodeller. De är ju hundra gånger finare själva. Hoppas att de kommer på det när de mognat litet.
Kram

SpiderMom

29 juli 2009 14:46

Haha. Ja, det där känner jag igen, men min dotter blev vansinnig för att jag skrivit om henne. Hon fick kommentarer av Farfar som läser min blogg ibland (hon jobbar hos honom ibland) och det tyckte hon inte om;) Ändå skrev jag inget särskilt. Hå, hå. Dessutom är allt jag gör och säger (då hennes kompisar hör/ser) otrooooligt piiiinsamt.... Minns inte att jag var sån, men man har kanske förträngt? :D
Kramiz,

Bea

29 juli 2009 17:37

Skönt att höra, SpiderMom, att det är fler mammor som är pinsamma. Det är jag titt som tätt när kompisarna är med. Höjden är om jag råkar sjunga med till musiken i bilen när jag skjutsar dem nånstans. Hjälp, vilken skräckupplevelse.

Bea

29 juli 2009 18:05

Viveca: Tänkte på de där kraven du pratar om. De är verkligen hemska. Ser det även i skolvärlden. All denna utséendfixering... Dessutom tycker jag att de ska bli vuxna så mycket snabbare än när vi var i den åldern. Trist.

Gubbfan

30 juli 2009 10:35

Jag lovar att det inte är lätt att vara morfar till en tonårstjej heller.
Man liksom tassar kring på en smal knivsegg. Och fast man inte vill så kan det bli så fel.
Gamlingar tänker ju så annorlunda.
Mycket därför som jag så gärna läser din skolblogg och andra ungdomars bloggar.
Det är så mycket av min egen ungdom som jag måste hitta i hjärnans skrymslen och sophögar.
Kanske kan jag undvika något klavertramp?
Annars är din dotter liksom alla unga människor väldigt söt och ser vuxen ut, inte som en tolvåring.

Bea

1 augusti 2009 00:05

Tack för det! Hon hat alltid, helt naturligt, varit både lång och brådmonen. Konstigt nog, för jag var inte alls så, jag var liten och tunn (dock har jag alltid varit lite lillgammal eftersom jag spenderade så mycket tid med min älskade Mormor).
Trots att hon bara är 12 är hon endast ngra cm kortare än jag. Så jag antar att det blir en lång och ståtlig kvinna av Dotra mi.

Bea

2 augusti 2009 00:42

Gubbfan! En sak som plötsligt slog mig och som jag vet av egen erfarenhet: försök att vara försiktig med att kritisera hennes yttre! Det tycks bli allt känsligare allt medan tiden går med tanke på alla hemska utséendeskrav! Annars tycker jag, som jag tidigare sagt, att det är jättetrevligt att en man som har den stora äran att kalla sig Morfar vill vara med i våra samtal. Man har väl knappast levt ett helt långt liv till ingen nytta!? Jag är säker på att Du är uppskattad också hos ditt barnbarn!