Faluröda stugor med vita knutar, lugnt men blått vatten (fast med en iskyla utan dess like) frid, fröjd, lugn och ro. Det är något speciellt med dalaskogarna, här får jag ro. Det känns som om tiden stannar till när man kör igenom vissa små samhällen. Här återgår vi till förra sekelskiftet!

 Och denna sjungande, mysiga dialekt! Shoppinggalna Bea har dessutom lyckats göra sig ett riktigt bra skofynd i Leksand, både till mig och flickan!

Hej och hå, säger jag, med hälsning från härliga dalmasar och kullor.