Min dotter bloggar så ambitiöst och anstränger sig verkligen för att skriva. Hon skulle bli så glad om någon som läser hennes blogg (se länkar; min älskling) ville vara så gullig och ge henne en kommentar.

Gör det, så blir vi glada! ;)

Jag är tidsoptimist. En obotlig sådan. Räknar alltid i förväg ut att jag ska hinna med hur mycket som helst, på en viss tid, men när tiden väl är inne visar det sig alltid att jag har för lite tid.

 Jag tycker natten är alldeles för kort. Man borde hinna med att sova; ha rejält med tid på sig att varva ner och sedan sova tills man i lugn och ro vaknar. Dessutom borde man ha tid att njuta av luget och stillheten som infinner sig under denna magiska del av dygnet.

Morgnarna borde inte alls finnas. Fast det är klart, om de nu ändå envisas med att göra det, kunde de ju gå lite långsammare. Från det att man med mycket möda och stort besvär masat sig ur sängen, tills dess att det är dags att gå till jobbet. Så att man verkligen hinner vakna till. Dricka sitt kaffe i lugn och ro, assistera ungarna och dessutom få lite tid över att få ordning på sig själv. Läsa tidningen är överkurs.

Jag har alltid för lite tid. Helgerna är för korta, åren likaså...Måste lilla jag anpassa mig? Kan inte tiden vara så god och anpassa sig efter mig?