Vad trött jag blir på allt nytt!

Ja, jag vet att allt blir till det bättre till slut och tidigare idag satt jag och bloggade för jobbet och då tyckte jag att den här uppdateringen av bloggen enbart var positiv. Trodde först att jag kommit fel, försökta logga in på Bloggagratis och kom istället till Bloggplatsen. Försökte igen och igen innan jag slutligen förstod att alltihop ändrats. Ingenting ser ut som igår när jag sitter här och skriver och just nu stör det mig! Det kändes ju så hemvant och tryggt och bra. Jag är nog en konservativ människa. "Om förändringar nödvändigtvis måste ske, bör de ske långsamt."/ Edmund Burke.

 Å andra sidan vet jag ju, lång in i ryggmärgen, att utveckling, ett steg famåt, gör att allt bara blir bättre. Jag måste bara få tid att vänja mig. Anpassa mig. Fast jag sätter mig gärna på tvären. Senare; överbevisad, inser jag ju naturligtvis att ...jo, det var nog bra.

Jag skrek i högan sky när jag som lärare tvingades skriva in frånvarorapporteringen via datorn! Hjälp, så knasigt! Pärmarna i personalrummet fungerar ju alldeles utmärkt! Pinsamt... detta frånvarosystem och dessa datorer har ju sparat mig hur mycket tid och kraft som helst, men det hade jag inte vett att inse. Helt otroligt, det här är bara några år se'n... känner mig som hundra år. Ja, snabbt går utvecklingen. Och vi har inget val; Det är bara att hänga med. I slutändan brukar jag dessutom bli överbevisad: Förändringen blev till det bättre! Fast den sker under protest.