Roar mig nedan (övning ger färdighet...) med att trixa med bilder på denna nya, annorlunda blogg.

Det vackraste, ja. I mina ögon definitivt det vackraste djur som finns. Tillgivna och kärleksfulla. Stolta, smygande, smidiga, sensuella. Oförutsägbara. Svåra att "fostra."

(Har dock lyckats skapligt med min Nisse, men inte med Smulan.) De kör liksom "sitt eget race", med tanke på att de inte är flockdjur, och den sidan fascineras jag av. De kommer inte på kommando (återigen förutom Nisse, vars kärlek i livet utgörs av mat, så han kommer direkt man ropar, hoppar upp på diskbänken och gör "vacker tass" som jag lärt honom att göra när det är matdags). I övrigt vill jag nog hellre påstå att katter kommer och går precis som de själva behagar. Opålitliga, anser vissa. "Inte mina", svarar jag då. Men de tillåter sig inte att tuktas.

"Hundar ser upp till dig, katter ser ner på dig och grisar tycker att du är en jämlik."

/Winston Churchill

Freja, den gamla asatrons fruktbarhets/kärleksgudinnas vagn drogs av katter. (Historielärare som jag är kan jag inte låta bli att nämna detta.)

Heimdall överlämnar smycket Bryfing till Freja. Målning av Nils Blommér från 1845.