Ovanstående bild föreställer min son Gabbe, efter en fruktansvärt lång dag, med strul, strul, strul. Om detta ska jag snart berätta.

Till att börja med vill jag säga att varken jag eller vår stationära dator mådde bra igår, så den nya världen jag nämnde fick lov att vänta lite. Har jag tur får jag en chans till att utforska den...

Den stationära dator vi har är nu helt väck! Den börjar väl bli gammal, förmodar jag, fast jag tycker ju inte det. Det går så snabbt det där, och för min del skulle jag precis lika gärna kunna ha en stenåldersdator så länge det går att använda den till att skriva och maila. Jag har inga krav alls på tekniska nymodigheter. Men de ska naturligtvis fungera. Å andra sida måste jag väl erkänna att även jag blir ittiterad när det gååår sååå lååångsamt! Nu bloggar jag på Mannens bärbara. Jag passar på när han har lagt sig... Det verkar som om han är rädd att jag ska förstöra den. Vet inte hur detta skulle gå till. Jag skriver bara. :)

Jag är likadan vad gäller bilar. Kan köra omkring i en trakor eller vad sjutton som helst, bara åbäket gör sin plikt och tar mig dit jag vill. Gillar dock inte heller när de börjar sätta sig på tvären. Usch, börjar bli dags för oss att byta bil också. Utgifter, utgifter, utgifter.

Idag...det skulle jag ju berätta om. Snacka om strul!

Framåt eftermiddagen kände jag för lite motion och frisk luft så jag drog med Grabben på en skön cykeltur. Han tycker också om att cykla, vi pratar och har det så trevligt, sååå. Idag beslutade vi oss för att ta en tur till Bergvik, ett köpcenter utanför stan. Jag har nämligen en tjej som snart fyller år, så vi tänkte titta lite på presenter. En mil, skulle jag gissa att cykelvägen är från oss, som bor på andra sidan stan. Och naturligtvis, då, en mil tillbaka.

 Med gott mod trampade vi på. Halvvägs börkade det att regna, vilket betydde att vi cyklade som galningar. (Jag satte en kasse på huvudet för att inte bli blöt: "Skäms du inte när du cyklar så där?", undrade sonen. Men det regnade ju, så vad gör man?)

Nå väl, vi cyklade på, och ytterligare en bit fram började Gabriels cykel naturligtvis krångla. I spöregn och vi hade nog tre km kvar. Det slutade med att han fick ställa ifrån sig cykeln, och så promenerade vi till Bergvik.

Bussarna tillbaka gick dessutom som krattor, med tanke på att det är söndag. Eftersom det fortfarande spöregnade tog vi bussen hem (där kommer fotografiet ovan in i bilden). Sedan åkte vi och plockade upp cyklarna med bilen- Jaa--- vilken dag! Den här turen tog fem hela timmar!