Undrar hur den här bilden ser ut på en vanlig dator. Bloggar ju från lilla bärbara just nu, vilket gör så att bilden här ser hur suddig ut som helst. Ser det suddigt ut också på Din dator bestämmer vi här och nu att det ska va suddigt. Det föreställer ju en stjärnhimmel och dylika är naturligtvis suddiga, åtminstone i vissa typer av väder.

Orion, Lilla björn, Stora björn. Ormen, Aftonstjärnan. Minns du dessa? (Joo, det är namn. Därför har dessa stor bokstav, åtminstone i Beas blogg...)

Jag minns dem från min barndom. Kvällspromenader med Pappa och hunden. Vi gick på en grusväg vid apoteket och ibland på lilla Åstorpsbacken, som enbart var cykelväg. Där studerade vi stjärnor och stjärnbilder i mörkret. Det var så mysigt. Orions bälte var av någon anledning mina favoritstjärnor. Det känns som om jag alltid ser dem också nu, var jag än befinner mig... De är stabila. Oföränderliga, trots att livet nere på jorden är i ständig rörelse.

 Saker förändras. Du vet vad du har just nu. Var du är eller vad du gör imorgon- har du ingen aning om. Än mindre vad du gör om ett år. Nästa höst. Kanske är du kvar där du är nu. Kanske går allt enligt dina planer.

 Förmodligen lever du, men det finns inga garantier....

Otäckt. Skrämmande. Spännande.

Ikväll har jag i alla fall tagit en riktigt mörk och mysig kvällspromenad med ungarna och tittat på stjärnbilder. Gabriel läser om det här i skolan, så han friskade upp både mitt och Elinors minne.

Magnifika, gudomliga, svarta stjärnhimmel. Oändlig. Ofattbar.

Sov gott i natt uder vår under våra vackra stjärnor. Och dröm sött!

Tack för att Du läser.