Dagen idag har varit stressig. Har fått andra kurser på jobbet än jag hade tänkt mig, så jag har fått ägna kvällen åt att läsa. Och jag kommer att tvingas läsa ännu mer, men det gör inte så mycket; Jag älskar historia! Mitt livs allra roligaste period, arbetsmässigt sett, var nog när jag läste historia på universitetet för typ hundra år sedan. Ååå, jag fastnade där, gick på lärarutbildningen och hade egentligen inte alls från början tänkt läsa så mycket historia, men jag blev kvar i historieämnet i tre terminer. Ett och ett halvt års heltidsstudier enbart inriktade på historia... härligt!!!

Sedan byggde jag på min grundskollärarutbildning i ämnet under min mammmaledighet med Elinor, så att jag kom upp till gymnasielärarbehörighet (där jobbar jag nu). Mitt mål med dessa extrastudier var att skaffa mig en diktorandutbildning i historia. Två barn kom "i vägen." Naturligtvis kan alla doktorsutbildningar i världen slänga sig i väggen i jämförelse med två helsköna (oftast;)) ungar så därför kanske "kom i vägen" är fel benämning.

Dock tycker jag inte att det är för sent än. Finns det liv, finns det hopp. :) Nu ger jag all min fria tid åt mina barn. Men jag är inte färdig än.  När mina älsklingar blivit stora tänker jag återuppta studierna, om möjlighet fortfarande finns...

Drömmen om en doktorsexamen: att bara få ägna mig åt mig och det jag brinner för lever vidare...

Jag tog bara en liten paus.