Fortfarande förkyld, så ikväll blir det film. Som sagt: jag ser nästan aldrig på TV:n nuförtiden. Sitter och skriver på kvällarna istället, när alla "måsten" är undanstökade. Men idag blir det thriller. Har käkat thaimat till kvällsmat, så jag nu är sprickfärdig. Det är så gott, och så starkt så magen jobbar som en galning... När jag äter starkt kryddad mat blir det ofta ett väldans väsen inuti magen. 

Den här är ganska rolig: Vid ett tillfälle när jag på jobbet hade käkat stark mat och sedan satt i personalrummet tillsammans med en kollega utbrast plötsligt kollegan: "Men vad var det där för ljud? Är det en motorcykel där ute?"

"Nej, det är min mage som smälter maten." Det låter som ett skämt men det är faktiskt sant. Pinsamt, men sant. Dock fick vi ett oss gott skratt.

God kväll.

Jag mår riktigt dåligt över det där med Alexander (Se nedan.)

Ser framför mig min egen son komma cyklande mot mig. Som han gjorde idag efter fotbollsträningen.

F-n, vilken smärta att förlora ett barn. Usch, jag sitter verkligen här framför datorn och gråter. All empati, all medkänsla till Alexanders mamma och pappa. Lider, lider, lider med Er.

Hade tänkt skriva om andra saker ikväll. Men dessa oväsentligheter förlorade plötsligt sin betydelse. Läs inlägget nedan. Hjälp gärna till.

  ...jo, det fixar jag. Men hur får man bort ett befintligt inlägg?

Får testa mig framåt senare. Nu måste jag åka och handla.

Intressant läsning?

Jaså inte? Återkommer med vettigare tankar.

Hi hi hi...det var lite roligt ändå med den här nya bloggen. Går att mixtra och maxtra med fotografier på alla de sätt :-)

Man har ju inte roligare än man gör sig! Testar hur det blir om jag "förvrvider" några foton...

  Hmm! ja, det var ju häftigt! Tekniken går framåt. Nya smileys också. Modernt så det förslår!

Vad trött jag blir på allt nytt!

Ja, jag vet att allt blir till det bättre till slut och tidigare idag satt jag och bloggade för jobbet och då tyckte jag att den här uppdateringen av bloggen enbart var positiv. Trodde först att jag kommit fel, försökta logga in på Bloggagratis och kom istället till Bloggplatsen. Försökte igen och igen innan jag slutligen förstod att alltihop ändrats. Ingenting ser ut som igår när jag sitter här och skriver och just nu stör det mig! Det kändes ju så hemvant och tryggt och bra. Jag är nog en konservativ människa. "Om förändringar nödvändigtvis måste ske, bör de ske långsamt."/ Edmund Burke.

 Å andra sidan vet jag ju, lång in i ryggmärgen, att utveckling, ett steg famåt, gör att allt bara blir bättre. Jag måste bara få tid att vänja mig. Anpassa mig. Fast jag sätter mig gärna på tvären. Senare; överbevisad, inser jag ju naturligtvis att ...jo, det var nog bra.

Jag skrek i högan sky när jag som lärare tvingades skriva in frånvarorapporteringen via datorn! Hjälp, så knasigt! Pärmarna i personalrummet fungerar ju alldeles utmärkt! Pinsamt... detta frånvarosystem och dessa datorer har ju sparat mig hur mycket tid och kraft som helst, men det hade jag inte vett att inse. Helt otroligt, det här är bara några år se'n... känner mig som hundra år. Ja, snabbt går utvecklingen. Och vi har inget val; Det är bara att hänga med. I slutändan brukar jag dessutom bli överbevisad: Förändringen blev till det bättre! Fast den sker under protest.