Viveca

22 oktober 2009 03:38

Spökhistorier är spännande. Minns en skolresa på mellanstadiet, då vi var i Bergslagen. Vi satt hela klassen i en grotta om kvällarna och lyssnade på när magistern berättade läskiga spökhistorier. Själv tror jag på spöken, eftersom jag sett dem, men jag är osäker på vad jag tror händer efter döden. Är inte religiös dock. Kanske tillhör spökena en annan dimension som ibland blir synbar för oss?

Önskar dig många trevliga och mysiga höstkvällar med ljus och böcker:)

Gittis

22 oktober 2009 08:32

Bea, vad bra Du har och det måste kännas skönt för Dig som upplever att vi inte dör med våra kroppar och att vi lever vidare. Jag tror precis tvärtom, med döden är vi forever borta, finns ingenting mer !!!
Men man vet ju inte riktigt säkert, ingen har kommit tillbaka och talat om.

Nettis

22 oktober 2009 09:13

Tack snälla, vad gullig du är :) .

Ja jag är oxå helt övertygad om ett liv efter detta :) . Jag är inte rädd för andar heller :) . Vi har tex en katt här i huset, som troligtvis har tillhört förra ägaren :) . ALLA har sett den utan vetskap om att någon annan hade gjort det :) . Sen var det någon som sa det, och allihop blev jätte uppspelta och skrattade, och utbrast; Åh har du oxå sett den?!!! Hihi! Min pappa är oxå här ofta. Tror att det är han i alla fall :) . Lampor tänds och släcks jämt :) .

Jag avskydde historia när jag gick i skolan ;b . Men nu tycker jag att det är rätt kul ;) .
Kram!

Gubbfan

23 oktober 2009 10:21

Angående leva vidare så finns det många tankar om detta.
De flesta av oss kan inte nöja sig med att vi lever vidare så länge någon minns oss eller vad vi har gjort.
På bloggen iskall.bloggplatsen.se för 31/8 finns ett sätt att hantera det hela. Det rör björnar.
Men se upp!
Det mesta på den damens blogg är annars oanständiga historier.
Så adressen bör inte lämnas över till barn eller män.

Ingrid

24 oktober 2009 10:49

Jag är helt övertygad om att det inte "slutar" och bara blir svart... Läste kommenarer du fått, och det var riktigt kul!
Vi har lite "aktiviteter" här i huset med, som vi inte kan förklara... =)
I början var jag obekväm med det, men nu är det en del av vardagen!
Berättar gärna mer om det, om du är intresserad =)
Kram på Dig!

SpiderMom

24 oktober 2009 20:47

Tack snälla Bea för dina fina ord.! Blev jätteglad :O)
Ang hur du ska få in bilden; jag har aldrig lyckats MMSa så jag loggar in via mobilen och krånglar och trixar, laddar ner bilden (som man gör med datorn annars) och sedan är det bara att byta (via sin dator, alltså) Om du har bilden kvar i mobilen; försök! Annars, försök lägga över bilden via bluetooth (om du har det i datorn) eller ladda över via minneskortet. Jag vet inte om du fattade något alls av det jag skrivit, du får gärna återkomma ;O)
Kramiz

SpiderMom

24 oktober 2009 21:32

Apropå andar...Jag har någon/några hemma hos mej av och till. Teven sätts på av sej själv och stängs av direkt efter, någon satte sej i min säng när jag sov; ingen där när jag öppnade ögonen...Det går i vågor, ibland längre perioder. Jag är livrädd för andar, jag vill inte se någon, jag vill inte ha dem här, jag skulle antagligen svimma av skräck. Är livrädd för Spökhuset på Grönan...Ändå är jag sjukt intresserad av andevärlden. Kollar Det okända och tror på ett liv efter detta...Går inte ihop, va? ;O)
KRAM, och Nettis, titta gärna in hos mej med mera berättelser om din pappa och katten mm. Jag vill höra ALLT! ;O)