Era tänkvärda kommentarer om jäkt har tyvärr hjälpt föga. (Åtmistone inte på ett dygn...)

Drömde en ny sressdröm i natt, som gick ut på samma sak som gårdagens: Tidspress. Ekvationer som var omöjliga att lösa.

 Skulle ha ett kalas för släkt och vänner, av någon underlig anledning hemma hos en vän som i drömmen flyttat till Säffle. (Det var du, Leif;) Kalaset skulle börja kl. 19.00 och ett par timmar innan, när jag skulle påbörja förberedelserna inträffade allt möjligt samtidigt. Plötsligt slog det mig att en av mina katter var kvar i en sommarstuga flera mil bort, och henne var jag tvungen att åka och hämta. Dessutom ringde de från ett godislager i Karlstad och sa att "Du måste komma och hämta godiset som din dotter ska ha på sin klassfest. Nu med en gång. Du glömde det härom dagen." När jag kom ut hittade jag först inte min bil. Jag hittade inte heller i Säffle och körde bara omkring i cirklar. Vaknade med samma stresskänsla som igår.

Jag vet att det är mitt undermedvetna som nu ber mig att slå ner på takten. Måste lyssna. Men hur?

 

Gubbfan

28 oktober 2009 15:12

Ledsen att behöva säga det, men du kommer aldrig från stressen.
En del av oss är skapade så.

För 34 år sedan flyttade vi från Fjollträsk. Flyttade ut på landet med skog, älg, bäver och annat intressant runt knutarna. Trodde att jag skulle få lugn i stress-själen.
Visst kan man försöka lura sitt medvetna jag ganska bra, men ens sanna natur visar sig ibland.
Jag har ofta tvingats resa till storstaden för vidareutbildningar. Det händer ju så mycket på skatteområdet.
Vareviga gång så kommer jag på mig att springa i rulltrapporna och småspringa på trottoarerna. Det är ju inte klokt!
Man kommer nog inte från sin konstruktion hur man än låtsas och snackar om lantlivets lugnande inverkan på själen.
Det är nog bara att försöka leva med det hela, skratta åt sig själv och stå ut med omgivningens kommentarer.
Och stressa på, t o m i drömmarna.

http://Gubbfan.bloggagratis.se

 

Bea

28 oktober 2009 19:08

Jaa, det kanske är som du säger, Gubbfan. En del av oss är skapta att stessa. Jag småspringer också ofta. Åtminstone går jag väldigt snabbt. Men varför? Det har jag inget svar på.

Höjden är när jag är ute och promenerar tillsammans med någon som tar ett steg idag- riktigt långsamt- ett steg imorgon och så ett nästa vecka.

Ska jag promenera, ska jag gå FORT! Fast jag vet som sagt inte varför. Lätt irriterande ibland. Blir frustrerad om jag inte kommer vidare, vidare, vidare. Kanske får man då leva med stressdrömmar?

http://Beabloggar.bloggplatsen.se

 

Leif

28 oktober 2009 23:20

jag har haft liknande drömmar många gånger men inte tänkt på dem som stressande utan mer som uraktlåtenhet bestämma sig och komma till skott.

 

Bea

29 oktober 2009 01:30

Intressant, Leif. Jag såg det inte på det sättet.
Problemet kanske inte är själva stressen, utan att jag kör i cirklar. Kommer ingen vart.

Tänkte inte alls så, men kanske var det det mitt undermedvetna försökte säga mig:

Bestäm dig för en riktning och gå!

http://Beabloggar.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...