Är inte alls färdig med allt arbete jag bör bli klar med innan novemberlovet är slut, men jag har kommit en bit på vägen. Har suttit och läst en rad inlämningsarbeten om Romarriket; den romerska armén, Kleopatra... ja, och en massa annat som med all sannolikhet innebär höjden av vettigt vetande för mina bloggkamrater, så... jag säger inget mer om det.

Min son gick i sömnen under tiden som jag satt uppe och läste inlämningsarbeten. Han ställde sig i köket och kissade i soptunnan. Jo. Lagom roligt. Helt väck när jag försökte förklara för honom att han borde gått till toaletten. Så nu har man skurat köket också, mitt i natten.

Grabben gick sedan lugnt till sängs igen, med frånvarande blick, dock med öppna ögon.

Nej, nu är det väl bäst att man "går och knyter sig."

Sov gott, mina goa bloggvänner!

Cykeltur idag igen, men nu börjar det bli lite kallt. Är så fruktansvärt sugen på potatismos (En smitta, Viveca?) så jag ska ställa mig och göra det nu.

Bra, Miracle, att du håller ett öga på mig med träningen! ;) Körde ett pass igår kväll och det var sååå skönt faktiskt. Det gäller bara, som sagt att få ändan ur vagnen. En härlig endorfinkick!

Tack för kommentarerna kring mina stressdrömmar. Det där med egentid är så viktigt. För mig är det enormt viktigt, men jag tycker att det är fruktansvärt svårt att få till. Har man ett socialt jobb, där man ger av sin person hela tiden, och dessutom familj, goda grannar, vänner och släktingar omkring sig som ska få sitt, då kan man ibland bara längta efter den gudomliga ensamheten. Nu säger jag inte att jag inte trivs med något av allt det där jag har runt mig, men det är så viktigt att bara få andas. Samla kraft... Pyssla och dona i sim egen takt, utan tidspress. Hinna ifatt sig själv.

Ikväll ska jag sätta mig och jobba. Har några arbeten kvar, bakom mig, som ska rättas. Skönt att få dem ur världen, höll jag på att säga, men det vill jag ju inte, vill ha dem kvar. Dock färdigrättade. Får se om jag återkommer senare ikväll.

Hur är man funtad om man lyckas bli stressad under ett novemberlov?

Drömde imorse innan jag vaknade en jäktad dröm om att söndagen var här, lovet slut och jag hade inte hunnit med allt jag tänkt. En annan dröm, liksom i samband med denna, gick också ut på jäkt. Drömde att jag var på en teaterföreställning i Grums, där jag jobbar. Kom för sent till föreställningen eftersom jag hade en massa annat som skulle göras, och jag minns att jag tyckte att det var så obehagligt att komma för sent, eftersom jag kom in och störde ett hudratal personer som satt och tittade på föreställningen. Min arbetsdag i Grums skulle sedan sluta 17.15 och jag skulle befinna mig på ett möte i Domkyrkan (vart jag nu fick det här ifrån...) i Karlstad 17.30 Bilresan tar 30 min. Alltså en omöjlig ekvation att få ihop!!!

Kan tänka mig att drömmen symboliserar mitt jäkt hem till sonen på eftermiddagarna. Tycker att det här känns jättrtrist och stressigt. Han kommer hem från skolan vid tvåtiden och börjar ringa mig på mobilen, frågar när jag kommer... Jag har ju min arbetsdag, trots att jag vet att han så gärna skulle vilja ha mamma hemma på eftermiddagarna. Omöjlig ekvation som sagt.

Det är svårt att räcka till överallt.

Jag är den typen av människa som gör allt väldigt mycket (apropå kommentaren från bloggvännen Nettis.) Bestämmer jag mig för att träna, så tränar jag som en galning. Pratar jag med en människa, så fokuserar jag till 110 % på den här personen. Blir jag kär, så blir jag riktigt kär (annars kan det lika gärna kvitta... ;) Jobbar jag, vrider jag gärna mig själv dubbel för att göra det så gott jag någonsin förmår. Jag har svårt för att göra saker halvdant. Det jag bestämmer mig för att göra, gör jag också av hela mitt hjärta.

Allt detta på gott och ont. Jag har rätt svårt att finna gråzoner, för mig är det svart eller vitt. Av eller på. Ibland är detta en oerhörd tillgång; jag kämpar ju till sista droppen, vilket innebär att jag oftast tar mig dit jag vill. Å andra sidan har förmodligen denna starka drivkraft som jag bär på, också orsakat mig en del problem. Mina sömnstörningar t ex. Jag har väldigt svårt att koppla av, komma till ro. Sömnlösheten å sin sida, bär med sig andra problem. Det sägs att sömnen gynnar vårt immunförsvar. Det stämmer säkerligen. Jag måste ha ett av Värmlands sämsta. Går det en person på andra sidan gatan och nyser, då kan jag garantera att jag får smittan med en gång. Jaa, allt har sitt pris. Det är bara att acceptera och försöka göra bästa möjliga av situationen.

Tror vi har cyklat två mil idag, grabben, jag och hans kompis. Underbart härligt, men lite trötta var vi på slutet. Och hungriga, så nu blir det löksoppa till kvällsmat. Det är bara grabben och jag hemma och vi älskar båda löksoppa. Då får man passa på...

Nu, kära bloggvänner, har jag som utlovat kört igång med min träning. Jag är lite udda när jag tränar; har värsta hemgymmet i vardagsrummet som jag drar fram på kvällarna. Detta består av tyngder, dyna och musik. Började med det här när mina barn var små, det var så svårt att ta sig iväg, då, så mig passar det alldeles utmärkt. Bara att byta om när det är klart, och slänga sig in i duschen. På plats. Mig passar detta. Andra vill helst träna i grupp. Det har jag förvisso också gjort under många år, på Friskis. Det är kul, det med.

 Har i alla fall speciella program som jag kör. Är nu mest intresserad av att träna mage, sida och rygg, för att få lite finare timglasform på kroppen. Det sägs ju att man inte kan punktförbränna, men jag vet av erfarenhet se'n jag tränade bort mammakilona efter ungarna, att om man tränar musklerna kring midja och rygg, får man muskler som "håller in" där det just nu är segt och slappt. Jag är inte intresserad av att gå ner i vikt eftersom jag inte är så stor, men jag vill forma kroppen och få lite muskler. Har nu därför mätt rumpa-midja-byst med måttband. Får se vad som händer... Dessutom, en jättevinst, som nog är den allra mest väsentliga: Visst blir man både piggare och gladare när man håller igång?!

Våra kroppar är ju, trots allt, det allra mest värdefulla vi någonsin kommer att äga. Vi får vara glada så länge de fungerar. Tänker man efter är det ju faktiskt ett mirakel att allt funkar! Att vi kan gå, springa, tänka, prata. Får vi ett sår så läker det efter en tid... Fascinerande egentligen.

Ja, det gäller alltså att ta vara på, och vara rädd om dessa underverk!

Ååå, vad skönt det är att bara vara! Sommarlovet är gudomligt skönt, men den här veckan, när man är som segast i höstmörkret, då är det inte dumt med några ljuvliga sovmorgnar. Jag är hemskt förtjust i ledigheter då man inte är så rysligt uppbokad. I dagens hektiska samhälle tror jag att vi behöver plocka av oss armbandsuret då och då, och sega till oss lite för att samla lite kraft.

Nu fick jag plötsligt lust att skriva om Elinor ett tag :)

Elinor är min dotter om ni undrar. Hon är 12 år och fyller år den 2 oktober. Hon går i musikklass på Norrstrandsskolan. På sin fritid spelar hon fotboll, i Norrstrands IF, är med kompisar, sjunger (oftast omedvetligt) och friidrottar. Hennes två allra bästa kompisar i hela vida världen är Ida Hassel Bergström och Judit Örtegren Björnstad, som också går i musikklass. Katter är ett djur hon avgudar! Hon skulle väldigt gärna vilja vara en katt! Tänk, att inte behöva gå upp tidigt på morgonen, gå till skolan, eller passa några tider över huvudtaget. Och alla tycker att katter är så hemskt söta (i alla fall så gör Elinor det.) Själv har familjen Funk två stycken söta katter; Nisse och Smulan, som ni kanske läst mycket om tidigare i bloggen :). Elinors favoritmat är... nej, det vet hon inte riktigt, men pannkakor är en uppskattad rätt att bjuda henne på. Hennes största önskan i är att få vara med på VM i fotboll eller bli friidrottare på elitnivå! Men nu har hon tid med oss längre... Hon ska nämligen till Judit och sova över!

Puss och Kram på alla som läste!

Hejdå på ett tag!   

Ovanstående är inte skrivet av bloggens innehavare, utan av hennes dotter. Finns det någon stilfanatiker som kan skilja våra skrivsätt åt?

Nu fick ni lite info om min Elinor. Jag är dock inte längre tillåten att publicera bilder av henne på nätet.

Visst, jag respekterar.

Delar av dalasläkten; mina svärföräldrar, är här på besök. De är inte lika utpräglade nattugglor som jag, utan håller för närvarande på att gå till sängs. Det är väl bäst att också jag, om inte går till sängs, för jag tror knappast att jag skulle fixa att somna redan, men jag ska lägga mig i sängen och se på film. Vill inte störa dem med att vara uppe och dona som jag brukar halva natten.

Sov sött, bloggvärlden.

Är intresserad av att veta vad ni bloggvänner tycker:

Vad anser du om reklamen de infört på bloggplatsen? Var inte det här en sida där man kunde blogga "utan störande reklam"?

Bara undrar....