Gubbfan

6 november 2009 11:41

Kul att konserten var bra.

Angående dina kollegers undran:
De flesta känner mig, den där gubben/kärringen som tror att han/hon vet och kan allt om skolan bara för att han/hon har gått i skolan en gång.
Den där individen som känner att skolan var till för att förnedra individen, inte bygga upp. Den där individen som fastnat i "någonannansamhället". Själv göra något vettigt, nä tack! Bara gnälla!

Men annars så har Gubbfan fått glädjen att hjälpa till i skolvärlden som sk Rödakors-lärare. Att han slutade berodde på en konflikt med Rödakorset angående, som han tyckte, skattefusk. Gubbfan sysslade ju med skattelagstiftningen till stor del.
Det roligaste var att ha niorna på högstadiet och årskurs två i gymnasiet. Dock sällan naturlinjen. De var alltför vana att bara sitta och svälja teori. Att översätta kunskaper till verkligheten var svårt. Det där att använda fantasin hade de glömt.
Möjligen har elever på utbildning till förskolelärare på högskolan varit lika fantasilösa.
Annars är han en individ som kanske förläst sig på Matti Bergströms böcker och hans människosyn. Kanske mest för att han också gärna använder ett bildspråk som kan kräva en viss tankeskärpa och fantasi.
Så tycker han att det är förfärligt spännande med människor och särskilt barn.
Han lider lite av hybris också eftersom han har en speciell tanke om barn: Alla ungar är mina ungar!
Gubbfan var allvarligt inne på tanken att bli lärare när han gick i gymnasiet. Det var en så mycket annorlunda skola, en skola för människor inte robotar, som han ville skapa. Men vid närmare fundering över vilka han skulle tvingas umgås med i lärarrum insåg han att det var en självmordstanke.
Annars läser han gärna pedagogik och metodiklitteratur, om inte annat för att kunna värja sig mot(läs slå på) en svåger
som utbildar lärare.
Gubbfan kommer inte ihåg en massa fakta och detaljer utan försöker få in det som han kallar kunskap och bildning. Det är inte riktigt detsamma som det dagens lärare måste få in i eleverna. Lärarna måste ju kunna mäta resultat av sitt jobb. De skall utbilda inte bilda, om jag har förstått major Björklund rätt.

Nu har jag nog lämnat ut mig lite för mycket, men närmare kommer man nog inte den här figuren.

Gull-Britt

6 november 2009 14:41

Det var ord som värmde!
Har precis kommit från Uddevalla, eller närmare bestämt Ödeborg denna gång, och träffat mina sex barndomsvänner. Det är lika underbart varje gång och helt fantastiskt att vi fortfarande har varann. Jag är lika upplyft efter varje träff. Nästa gång blir det Bovallstrand.
Kram på dig

Ingrid

6 november 2009 19:23

Men jösses.. ska du få mig att böla på riktigt?
VAD FINT skrivet om lilla mig!
Jag var tvungen att ropa på maken min så han fick se så vackert du skrev om mig!
Känner mig varm o Glad efter att ha läst din blogg!!
TACK ÄN EN GÅNG!!!!
Lilla Söta Fröken Värmland! =)

Ingrid