Tina

16 november 2009 08:17

Hej vännen! Ja, dina funderingar är intressanta! Jag är oxå en grubblare. På både gott & ont. Men för x antal år sen kände jag att jag va tvungen att göra nått åt det, för jag liksom du, mådde inget vidare & visste till slut inte vad som va snat & vad som va i mina tankar.."fantasi".. Jag började söka hjälp. Från alla håll. Jag läste mycket självläknings böcker. tror jag lagt upp dem på min sida.. men jag minns ett par av dem & en va
*Sluta grubbla* & en va *Att ta sig upp när man är nere*
De två minns jag särskilt, för det va när jag läste dem, som jag började förstå hur jag skulle kunna minska ner på mitt grubblande. Kanske kan hjälpa dig oxå?!
Sänder en stor & varm KRAM till dig vännen!
Tina

Gubbfan

16 november 2009 11:03

Jo då, det var Platon.
Och det är väl tur att vi är lite knäppa allihop.
Mer eller mindre udda.
Fy för en värld som är befolkad av logiskt tänkande individer.
Så trist det vore utan alla dessa helgalna politiker.
Vad skulle vi göra utan sådana fjollor som Maud, eller han förre polisministern.
Så dina grubblerier är bara bra.
Det enda du skall oroa dig för, är att det faktiskt är ett tecken på att "Gammeln håller på och tar dig", alltså att du håller på att lämna ungdomsstadiet och börjar bli vuxen.

Nettis

16 november 2009 11:39

Var lugn, din verklighetsuppfattning är helt ok :) . Men jag vet hur det är att börja grubbla, djupare och djupare...
Näe manodepressiv är du inte. Men troligen som jag höstdepressiv!
Men du verkar helt slut, stackare :( . Är i farten för mycket, och får inte sova... Ingen bra kombination alls :( .
Och att du är duktig hyser jag inga tvivel om :) . Men du duger som du är, oavsett om du tar en slappardag eller jobbar :) ! Och dom där slappardagarna borde du ha många fler av!!!
Stor kram ♥ !

Gull-Britt

16 november 2009 12:40

Det här tror jag kan göra dig lite glad. På torsdag hälsar både Lennart och jag på Gabriel i hans klass. Jag kom på att han är ju ledig på torsdagar och då kan ju han också vara med. Viktigt!! Jag har pratat med fröken och vi är jättevälkomna. Det ska bli mycket roligt. Så var det kul att höra att han nu är intresserad av musikklass.
Jag hoppas du snart mår lite bättre. Nu får du mindre att göra i skolan. Det blir ju bra. En början i alla fall.
Må så gott du kan.
Kram

Ingrid

16 november 2009 20:25

Sänder en kram... jag känner mig likadan nu för tillfället,
och nu vill jag komma in i ett "Glad"-stimm känner jag ,, för det här börjar bli lite småjobbigt..

kramar i mängder iallafall till min favorit-Värmlänning =)

Viveca

16 november 2009 20:26

Det verkar som om du hamnat i en grubblarperiod Bea. Det är nog inget fel på din verklighetsuppfattning, men du kanske behöver både egen tid och "komma ifrån dig själv" lite. Göra något som är trevligt och som gör att du inte grubblar utan bara är. Vad detta något är kan jag inte säga, men försök komma på något som du tycker om att göra. Ta dig tid till detta, ofta i början. Kräv lite mer av din omgivning så du får den tid du behöver. Oj, nu låter jag som en hobbypsykolog. Men min sambo har varit deprimerad och utbränd till och från i snart två år och grubblar ibland alldeles för mycket. Vilda har hjälpt honom. Att bara vara med henne får honom att må bättre. Att dessutom vara utomhus och få frisk luft samtidigt ger en naturlig trötthet.
Att tänka är bra, men att fastna i grubblerier kan vara mindre bra. Önskar jag kunde hjälpa dig! Kram!