Alla inlägg under november 2009

Av Beatrice F Wik - 19 november 2009 23:37

Tack för att ni var med Gabriel idag, Gull-Brtitt & Pappa! Hoppas att ni haft en givande dag!


Gabriel själv är inte så nöjd just nu, men den som bär orsak till detta är jag. Jag har klippt honom och han tycker att han ser jätteful ut. Han var riktigt långhårig, killarna är ju det nuförtiden, men jag kan inte hjälpa att jag tycker att det ser ovårdat ut. Jag tycker inte om när min son får långt hår, så jag tjatar och tjatar om att få klippa honom och nu fick jag ju det, men som sagt: han blev mycket missnöjd. Också min dotter blev missnöjd sista gången jag klippte henne, det blev så kort. En bra bit över axellängd, det tycker inte jag är det minsta kort. Men hon har tidigare, för några år sedan haft jättelångt hår och saknar det tydligen. Hår växer, som jag säger. Men tålamod är det inte lätt att ha när man är liten...


Som vanligt har du så rätt i det du skriver, Gubbfan. Jag tror inte att någon lärare kommer att kritisera detta. De skapande, estetiska ämnena är viktiga för att de "mera fyrkantiga" ämnena (typ mina;) ska utvecklas ännu mer. För att stimulera inlärningen. Det ena behöver på intet sätt utesluta det andra. Jag är själv en "skapande person" om man nu kan uttrycka sig så och missförstås rätt. Kreativitet, lust att åstadkomma något. Jag är alls ingen kontorsmänniska (strukturerad med räta vinklar) utan dras snarare åt det det mera konstnärliga hållet. På gott och ont. Dock tror jag att vi alla behöver struktur. Det måste vi nog ha för att klara av att leva. Annars blir allt ett virrvarr av upplevelser, hjärnan måste få sortera och där behövs denna struktur. Jag avskyr när saker och ting i sista minuten ändras. Vet dock att den mänskliga faktorn gör att saker och ting ibland måste ändras. Men jag gillar det inte. Har man påbörjat en linje vill jag gärna att man fullföljer den.


Mår så mycket bättre nu, förresten. Det var ingen höstdepression, och manodepressiv är jag uppenbarligen inte. Däremot var det min kropps sätt att säga stopp för att jag hade för mycket omkring mig. Men nu lyfter jag igen... börjar känna igen gamla glada men knasiga Bea. Har haft full energi under kvällen, tränat och tagit min älskade, underbara, långa kvällspromenad. Helt gudomligt att vara tillbaka i vanligt gott mod.


Sov gott i natt, mina små kamrater!

ANNONS
Av Beatrice F Wik - 18 november 2009 23:38

 

Usch och fy på mig, vad dålig jag har varit på att uppdatera mig på era bloggar, måste jag erkänna... Det har varit häcken full, so to say, också nu i veckan, så jag har inte haft så jättemycket tid över till att BARA SITTA OCH LÄSA och ta del av Era intressanta liv. Men jag ser fram emot att göra det. För mig är det verkligen en skön avkoppling! Har t o m prioriterat bort mina älskade kvällspromenader den sista tiden. Inte bra, jag vet... Dessa gör mig hel.

 

Ikväll har jag varit med min son på ett möte inför ett eventuellt framtida val av musikklass (om han nu kommer in...). Min dotter går i musikklass och älskar det. De sjunger varje dag, men inte på bekostad av något av de övriga skolämnena. Hon spelar gitarr, som jag gjorde. Jag gav mig dock alldeles för tidigt och det blev inte av att jag tog upp det igen. Förvisso är det väl aldrig för sent!

 

Min son funderar på att som instrument välja fiol (han har en som han har fått av Morfar). Intressant är att rektorn för skolan ifråga, berättade att musikklasserna i genomsnitt har högre betyg än "vanliga" klasser. Undar vad detta beror på. Detta gäller alltså inte enbart musik, utan samtliga ämnen. Gynnas inlärningen av skapande, kreativitet, månn tro?

 

Jag tror det. Hela skolan, inte bara musikklasserna, ligger å andra sidan på ett mycket högt genomsnittsbetyg, jämfört med övriga grundskolor i kommunen.

 Kanske lite otäckt med elitistiska skolor. Redan som 9-åring prövas du. Är du begåvad, får du vara med. Är du det inte; nej! Jag vill absolut inte säga någonting negativt om den skola min dotter går på, för den är HUR BRA SOM HELST!!! Tycker att lärarna är jättebra (Vad annat kan jag säga när min äkta hälft jobbar på skolan;) och detta, att få ägna sig åt sång varje dag är ju helt gudomligt... Och lagen förbjuder inte prövning i estetiska ämnen (DT, om du nu läser detta!))

 

Men jag håller med om att det kan bli en smula obehagligt med den skiktning som dessa prövningar innebär. Prövningarna rör ju bara ett estetiskt ämne. Jag råkar dock veta att de elever som lyckas hamna i musikklass också i övriga ämnen "slår ut" andra barn. Social skiktning redan i unga år? Kanske. I don't know. Jag vet i alla fall med säkerhet att mina barn tycker om musik och att sjunga. Och för mig känns det sååå kul att veta att de har en glädje för hela livet.  Jag är nämligen likadan.

 

För kvällen får jag därför ta paus i mina teorier.

 

Sov gott.

 

ANNONS
Av Beatrice F Wik - 17 november 2009 22:10


Det är så snällt att Ni försöker göra mig på gott humör och samtidigt visa intresse för Gabbes skolgång! Och jag mår bättre nu:)

Ni är välkomna till Gabbe och hans skola när han börjar strax efter åtta på torsdag!

Kram

Av Beatrice F Wik - 16 november 2009 23:23


Ett tusen tack för fina kommentarer till Er som vill hjälpa!!!

Jaa, jag har kommit in i en grubblarperiod. Svart är den. Och, jaa, jag måste stå på mig och ta mig egentid.I know. Kommer bli sjuk annars... Ska försöka ta till mig av det ni säger. Under helgen som kommer har jag i alla fall bestämt mig för att inte jobba. Bara vara ledig. Göra det jag tycker om. Och min jobbsituation har lättat nu, så jag antar att det kommer att bli bättre.


Jag är den typ av människa som bara mår bra av tid med mig själv ibland. Kanske har det blivit lite lite av den varan. Jag är en social person, men behöver också ensamheten. Känner krav från alla håll, det är jobbigt. Min man och jag ska i alla fall roa oss någon av helgkvällarna, har vi bestämt. Har inte gjort detta på åratal, känns det som. Skulle vilja gå på bio, har inte ens sett på film på länge, har inte haft ro i kroppen att koppla av tillräckligt...


 Sedan kommer jag att dra med bästa väninnan Lena, ut på något kul. Och så tänker jag ta timlånga promenader. Helt ensam. Till helgen. Låter inte detta som en bra plan för tillfrisknande?


Tack vänner för stöttande ord!

Av Beatrice F Wik - 15 november 2009 23:44


Fortsätter på mitt svarta tema, funderade idag igen över om jag verkligen håller på att bli knäpp. Eller om jag är manodepressiv? Men jag tror inte det. Jag har ju inga psykoser och tror inte att jag har sned verklighetsuppfattning. Fast jag mår inte bra just nu.


 Det var lite spännande, satt härom dagen och diskuterade det här med verklighetsuppfattning med en skolpsykolog. "Tänk om min verklighetsuppfattning inte är den riktiga? Tänk om jag bara inbillar mig att jag jobbar som lärare och är gift tvåbarnsmor? Min verklighetsuppfattning är ju faktiskt subjektiv. Saker och ting kanske inte alls är som jag tror..." Mycket intressant diskussion. Fick mig att tänka på Platon och hans skuggor på väggen. Eller var det inte Platon? Har jag fel?


Här är han i alla fall, tänkare och filosof, tillsammans med Aristoteles.




Fast det blir himla knepigt om man börjar tvivla och reflektera över sin egen verklighetsuppfattning. Det är farligt att analysera för mycket, man kan ju analysera ihjäl sig. Jag måset helt enkelt tro på att det jag upplever är den verkliga världen, lita på att jag inte håller på att bli knäpp...


Önskar att jag inte tänkte så mycket, jag tror att jag skulle må bättre då. Bara göra, inte analysera. Men det är svårt, man är ju liksom som man är.

Av Beatrice F Wik - 12 november 2009 22:32



Skit, vad jag har mått dåligt idag! Jag känner mig som en urvattnad disktrasa, tömd på energi. Upplever mig som ett stycke vilt, som slits mellan alla måsten. Otillräcklig, borde va' överallt på en och samma gång. Vill kunna ge, ge, ge, men jag har ingen kraft just nu. Och livet spinner på så snabbt. Önskar bara egentid. Tid för mig. Jag kanske håller på att bli helt knäpp? Totalt asocial. Jag vill bara vara med mig själv, det låter ju helt rubbat, eller fruktansvärt egoistiskt...


Ja, idag är min värld svart. Eller åtminstone grå. Dock blev jag otroligt glad när jag fick höra att min dotter blivit lucia på sin skola. Hon är så lycklig över det här...


 Det känns så roligt, jag tänker tillbaka på min egen ungdom.

Jag blev aldrig Lucia, jag. En gång i tidernas begynnelse var jag ung och vacker. Numera är jag bara vacker;)!!! Jag blev uttagen som kandidat till Värmlands Lucia. Oj, vilken grej!!! Jag var 20 år och det var bland det största jag varit med om. Prinsessa för en dag, eller flera. Nu blev jag ju aldrig Värmlands Lucia, men vi var fem tjejer som genomförde hela luciaprogrammet och jag var tärna. En vacker liten blondin från Kil kammade hem Luciatiteln. Och lite avundsjuk var jag nog... Men det var jättekul, trots att jag fick stå i bakgrunden. Om jag inte minns fel höll vi på i en hel vecka med våra lusserier. På äldreboenden, affärer och för Färjestadspelarna i bastun:). Vi hade egen chaufför; jag minns att han kallade en av de andra tjejerna för "röva" (värmländska för "rumpan" för att han tyckte att hon hade en så snygg bakdel.)


 Höjdpunkten var när vi lussade i domkyrkan i Karlstad, fullsatt, med en stor kör bakom oss. Å, vad mäktigt! Alla levande ljus stal syre så vi fick enligt instruktioner lov att vicka på tårna hela tiden, upp och ner, så att vi inte skulle svimma av... Åååå, jag vill bli ung igen!!! Saknar tiden "det begav sig." Får väl leva på gamla minnen genom min Elinor...

Av Beatrice F Wik - 12 november 2009 22:04


Jag är ju expert på att sno uttryck, citat och fina ord. Dessa ord har jag snott från Alessandra (Se länkar). Hon har dock tillåtit mig att stjäla hennes ord och meddelat att hon inte hittat någon författare. Vackra ord, som sagt. Oavsett om man tror på Gud eller inte. Har du någon gång upplevt att någon burit dig när det har varit j-igt tufft, rent ut sagt? Det har jag. Genom svårigheter i livet kan jag blicka tillbaka och bara se ett par fotspår. Jag kommer aldrig att glömma, kära vänner! När jag inte har orkat har det funnits andra som tagit vid. Det finns folk som har avvikit också, men det hör väl inte till saken...


Detta måste väl ändå vara själva meningen med livet?


någon på ålderns höst blicka tillbaka på livets snaror, fundera över varför bara ett par fotavtryck syns i sanden och inse att de tillhörde Bea. Må någon säga att "när det var som tuffast, då bar hon mig."


Det är mitt mål med livet.



En natt hade en man en dröm. Han drömde att
 han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram.
Han märkte att vid varje period i livet fanns
spår i sanden av två par fötter:
Det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde,
såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han
att många gånger under sin levnads vandring fanns
det bara ett par fotspår. Han märkte också att
detta inträffade under hans mest ensamma
och svåra perioder av sitt liv.

Han frågade Gud om detta, “Herre, du sa att du
aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen.
Men under de allra svåraste tiderna i mitt liv
har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå,
att du lämnade mig när jag behövde dig mest.”

Herren svarade: Jag skulle aldrig lämna dig under
tider av prövningar och lidande.
När du såg bara ett par fotspår – då bar jag dig

 

                                                  

       /Citat Alessandra


Av Beatrice F Wik - 7 november 2009 21:44


Idag har jag haft möjlighet att vila. Jag bara älskar de här dagarna då man gör ingenting alls. Bara är. Laddar batterierna för nya äventyr. ;) Skönt att bli eremit för en dag. Gjorde en god (tycker jag själv) köttfärspaj som inte alls var poppis hos ungarna.

 Har tränat (Miracle!). Idag var det jobbigt. Känner mig som en otymplig amöba, men nu har jag kommit igång. Får se framåt; nu kan det ju bara bli bättre, snart är jag smidig igen...


Ska ställa mig och stryka lite innan det är dags att sova. Jag är nog en på tusen som gillar att stryka, men jag tycker om att pyssla med tyger. Gillar t o m att tvätta. Höjden är väl ändå att färga tyger. Det tycker jag är skitkul.

Jaa, alla har vi våra små nöjen.


Avslutar med ett litet citat av den gode Montesquieu:

"Olyckligtvis är det allt för kort tid mellan den tid då man är alltför ung och den då man är alltför gammal."

 

Presentation


-beabloggar-
Av Beatrice F Wik

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17 18 19 20
21
22
23 24
25
26
27 28 29
30
<<< November 2009 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Annat språk


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se