Min arbetsdag är över. Dags att masa sig till bussen och åka hem. Ska på möte ikväll inför dotters luciauppträdande på teatern i helgen. Jag ska va' funktionär, och det är ingen enlek sak, kan jag lova.

Minns sedan föregående år att man som funktionär ansvarade för en av skolans musikklasser bakom kulisserna. "Klänning på, tomtedräkt av, in på scenen, rätt tid, alla med..."

Sedan kommer jag naturligtvis själv att ta del av den mäktiga upplevelse som detta luciaframträdande ger. Då är man stolt morsa, alltså!

Nu väntar lilla bussturen hem.

Idag har jag tränat. Och nu var det faktiskt jätteskönt. Fast det är segt att komma igång.

Upprepar då mitt lilla mantra: Du får ingenting gratis i livet. Vill du vara pigg och välmående, måste du offra några timmar i veckan på träning. Det kommer aldrig någonsin att bara komma flygande på dig.

Det är så härligt bara man kommer igång. Våra kroppar är himla smart skapade; vi är gjorda för att röra på oss, och kroppens eget knark, vårt belöningssystem, sätts ganska omedelbart igång.

Är det endorfiner, eller vad är det som gör att vi "kickar" på fysisk rörelse? Någon som vet? Serotonin? Nej, det är väl mera långtidsverkande? Eller? Kicken kommer ju ganska snart av att man rör på sig...

 Och den här sköna känslan av total avslappning efteråt är ju alldeles, alldeles underbar.

Där är jag nu. Har kört igenom hela kroppen ikväll och känner mig så lugn och harmonisk för tillfället.

Skönt att vara igång igen.

Sov gott i natt.