Under den tid som jag inte bloggat, eller bara skrivit lite då och då (halvt engegerat pga av att jag lagt min kreativitet på ett annat skrivarprojekt: en novell) har mitt läsarantal minskat med ca 3/4. Från runt 40 per dag, till nu, idag när jag tittade: 11.

Det är precis som det skall va'. Min teori verifieras: "Allt det du någonsin vill ha, har ett pris. Allting kostar. Du kommer aldrig, aldrig någonsin att få någonting gratis i livet. Du kommer att få kämpa för det du vill ha. Så ta ingenting för givet." 

Nu kan jag förvisso inte påstå att bloggandet är särsklit ansträngande, utan snarare rogivande, men ändå: Skriver jag inte får jag naturligtvis inga läsare. Inga kommentarer. Så är det och så ska det vara. Förundrad blir jag dock när jag möter människor som tycks förvänta sig motsatsen. Vuxna människor, det är sant.

 I mitt liv har jag faktiskt stött på en och annan insnöad individ som förväntat sig att bli serverad utan att själv erbjuda ett f-bannat smack. Som tagit sig friheten att äta utan att sedan betala, som mätt rapat och bara gått. ???!!!

En smula förundrad har man väl själv stått och gapat; "Vad sjutton pysslar du med, min vän?" ...För att sedan känna empati: Hur har du klarat dig genom livet utan att pröjsa för det du gör? Och hur kommer du att klara dig i framtiden?

Sanningen hinner ju liksom ifatt oss. Det är ett som står skrivet, om något...

Tyvärr, får man väl lov att säga ibland. För den bittra sanningen är inte alltid vacker. Inte varmt omhuldande som man kanske hade önskat. Utan hård, kantig och fruktansvärt smärtsam. Painful...

Men lik f-bannat kommer den alltid ikapp oss. Har alltid gjort och kommer alltid att göra. Min teori verifieras, som sagt:

"Allt det du någonsin kommer att vilja ha, har ett pris. Allting kostar. Du kommer aldrig, aldrig någonsin att få någonting gratis i livet. Du kommer att få kämpa för det du vill ha. Så ta ingenting för givet."

Sov sött i natt, Vänner.

 Nu är jag tillbaka;)