Så fruktansvärt mycket

livet kan ge

så mina ögon kan glittra

mina läppar kan le

Så min själ kan få andas

och njuta ett tag

som en grönskande äng

en försommardag

Som solen som skiner

från en himmel blå

Det är så oerhört mycket

jag kan få

Så Du som har makt

ge mig kraft nog att ta

av stunden och lyckan

och det jag vill ha

Ge mig mod nog att älska

bara en gång till

Ge mig ork nog att kämpa

för det jag vill

Så min själ kan få andas

och njuta ett tag

som en grönskande äng

en försommardag

... för era kommentarer om att ni saknat mig, Ingrid och Miracle:) Nu är jag tillbaka på bloggen och jag är så glad över att någon uppskattar det!

This is for you, my friends:

Marilyn Monroe är en kvinna som alltid fascinerat mig, ända sedan jag var liten. Jag har sett många av hennes filmer, och haft/har ännu hennes yppiga fägring som kvinnligt skönhetsideal. En vacker kvinna som ser ut som en kvinna... Inte som en 40-kilos pinne med jättemeloner, vilket uppenbarligen är idealet nuförtiden. Åtminstone om man tittar på modellerna.

Eller, ja... det där med jättemeloner är väl kanske inte inne längre. Men det var. Alldeles för länge, enligt min åsikt. Inget fel med stor byst, men att spruta in en massa silikon och utöver detta svälta sig till bristningsgränsen; Är detta skönhet, eller något som någon skapat för att tjäna pengar? 40-kilosidealet blir jag dessutom så fruktansvärt f-bannad på när jag i mitt jobb (och som mamma) kommer i kontakt med tonårstjejer. Trevande, sökande... Krav, krav, krav. Och jag kan nog påstå att det hela skruvats upp och blivit värre än när jag var tonåring på 80-talet. USCH! Må alla tjejer fatta att de är så fina som de är, även om de inte väger 40 kilo. Utan jättemeloner och nuförtiden- hjälp mig- förstorade läppar modell Rosing.

Med åren inser man att skönhet är något som kommer inifrån (så tycker åtminstone jag) och grundas på utstrålning och värme. Om man ändå ska prata om ett vackert yttre, som enbart grundar sig på vad ögat ser, måtte väl denna stilikon; Marilyn Monroe, ta priset?

Det var tydligen en olycklig själ, det här. Trots skönhet, pengar och berömmelse var hon aldrig lycklig. Hon dog den 5 augusti 1962, endast 36 år gammal (dvs i min ålder) och hennes död är väl fortfarande en gåta. Blev hon mördad, efter att precis ha avslutat en relation med John F. Kennedy? Var hennes död relaterad till presidentämbetet? Eller begick hon självmord? Hon befann sig i en av sina depressionsperioder den natt hon avled av en överdos sömntabletter.

Jaa, ingen vet. Tragiskt i alla fall. Fruktansvärt sorgligt... Och ännu ett bevis på att skönhet, pengar och lycka inte har ett smack med varandra att göra :(

Julen är över, men jag har ändock några fina ord att bjuda på... Kanske värda att spara till nästa år:

"The most precious gifts you can give your loved ones for Christmas are loving words and deeds, forgiveness, understanding and acceptance."

                          Eller kanske inte bara "for Christmas"?