Gjorde ett vanligt gynekologiskt cellprov för en tid sedan. Under hösten. Inget konstigt med det, tyckte jag. Förutom att det naturligtvis inte är kul att fläka upp sig hos gynekologen.

Dröm om min förvåning när jag fick provsvaret: "Du har cellförändringar av det lätta slaget". Typ. Förstadiet till cancer alltså, på livmodertappen. Jättekul besked, via post ;(

Ringde redan samma kväll upp sjukvårdsupplysningen. Cellförändringar, association till cancer, association till Döden. Blev dock något lugnad. Cellförändringar behöver inte betyda cancer. Det kan tydligen "rätta till sig av sig självt."

Och käre värld, jag är långt ifrån färdig än!!! Jag befinner mig i mitten av Livet, inte tusan tänker jag lämna in nu!!! Jag har mycket kvar att uträtta ännu!!! Detta kan väl knappast vara möjligt!!!???

Imorgon kommer jag att göra ett nytt cellprov. Om sanningen skall fram tror jag förvisso att jag har cellförändringar, med tanke på att jag har blödningar. Känner mig dock inte så orolig för tillfället. "Ta bort en del av livmodertappen", helt okej för mig... Har inga planer på fler barn i alla fall. Men jag vill inte dö än. Måhända är livet skit ibland, men jag har så mycket kvar att göra!!!

Jag får väl tacka och buga för att dessa cellprov finns. För att jag lever 2010. Har jag cellförändringar, kommer åtgärder att ske i ett tidigt stadium. Hade inte detta cellprov gjorts, hade kanske inte mitt liv blivit särsklit mycket längre än så här...

Usch och fy... men jag tänker kämpa vidare!

Sov sött, Vänner ;)

Latin;  romarnas språk.

Besökte Rom för ... vad kan det vara... 5 år sedan? Tillsammans med några av mina före detta kollegor. Såg så otroligt mycket. Åk till Rom, du som ännu inte varit där. Städernas stad, det må jag säga att det är!

Tycker om latinska uttryck. Tänk att dessa levt kvar i millennium på millennium! Inte för intet.

 Här är ett av massor:

"Nemo me impune lacessit"

 - Ingen förolämpar mig ostraffat-

Hej och hå i vinterkylan!

Lite varmare idag, hade tänkt passa på att ta mig en promenad medan det inte är så där fruktansvärt schweinakallt, men jag hann inte idag. Har tvättat, köpt ny skolväska till dottern, lagat mat och allt det där... Det gäller att verkligen ta sig tid till motion, annars blir det inte av.

Nog är vinterbilden vacker...

... men sommaren är ändå bäst!

Detta är Kleopatrastranden i alanya (Vet ni vad; det går inte att skriva stora a på min dator ???), för mig paradiset på jorden. att sitta på restaurangen varifrån bilden är tagen och se bara titta på solen när den sjunker mot Medelhavskusten är smärtsamt vackert. På riktigt alltså. Det är vackert så det gör ont.

"Tänk att jag får uppleva detta" minns jag att jag tänkte. Denna fullkomliga skönhet, detta lugn, denna lycka är värd hundra sorger.

Jag tänker kämpa mig igenom vintermörkret och den bittra kylan för att vara där bara en gång till... Kanske inte just på Kleopatrastranden. Men i en ljum sommarnatt; se solen sjunka mot vattnet.

Vi är där snart. Det går fort.

"För ett ungt hjärta är allting roligt"

/Charles Dickens

Ett citat är allt jag har att komma med idag.

Har arbetat, handlat och tränat. Förhört läxor. Det är min dag. Mer intressant än så blev den inte. Joo, en lite lustig sak hände mig när jag stod och inväntade stadsbussen hem, knäade för att ta upp min plånbok ur väskan, och så whritzz, sprack min kjol i slitsen ett par decimeter. Hmmm... Hade slits upp till troskanten, ungefär... Ingen idé att sy, det kommer bara att se lagat ut, så jag har kastat bort kjolen. Lite ledsen blev jag eftersom detta var min älsklingskjol:(.  Å andra sidan kan jag ju skratta mig lycklig över att jag befann mig på väg hem när detta hände. Det hade varit en smula penibelt att vandra omkring på skolan iklädd en kjol med slits ända upp till troskanten  ;) Jag hade förvisso tjocka strumpbyxor under i kylan, men ändå.

På tal om detta så köpte jag mig ett par äkta yllestrumpbyxor idag. Och denna dag är tydligen inte min kläddag. Det går inte att använda dessa strumpbyxor; de kliade så in i bomben. Usch och fy för yllestrumpbyxor!!!

Säger det igen: Jag längtar så infernaliskt efter sol och värme nu!!!

Intressant: Jag hade visst något att säga, trots allt...

Sleep tight!!!

Sov som en kratta natt till igår... Det gick dock i ett på jobbet, så med några liter kaffe höll man sig skapligt pigg ändå. Tvärsomnade på bussen hem; det var så ljuvligt, satt i en långfärdsbuss med säten om fyragrupperingar och med två samtalande kollegor mitt emot, vaggades jag dovt bort med deras trygga stämmor i bakgrunden. Långt, långt borta...

Åter igen full fräs här hemma; hämtade dottern från friidrottsträning, lagade potatismos och stekte falukorv, tvättade, städade och somnade sedan klockan nio. Men jag och min sömn... Har vaknat stax efter elva! Tyckte inte att det var någon idé att ligga och vrida mig i sängen, bättre då att gå upp och göra något ett slag. Därav hamnade jag här.

Hur länge ska denna vidriga kyla stanna, tror ni? Jag är så trött på den nu så jag spyr snart!!! Jag vill hå vår. Vår, vår, vår! Värme och sol saknar jag nu.

Hoppas vi snart sover sött. ;)

Äntligen har jag jobbat klart. Ville bara sätta mig ner en minut framför datorn för att varva ner, koppla av. Nu väntar sängen, kvart i sex ringer klockan imorgon. Har käkat kantarellsoppa till kvällsmat; det är väl bara sååå gott?!

Må vi alla få en god natts sömn!