Vill på intet sätt utlämna någon människa, så därför skriver jag lite kryptiskt idag. Men jag skriver i alla fall, för att få ur mig lite känslor.

Jag kan nu förstå att jag har världens viktigaste jobb.

För tillfället jobbar jag med i det närmaste vuxna ungdomar, men jag har likväl fått Den Stora Äran att tillbringa en herrans massa timmar med det allra dyrbaraste Någon har. Jag har fått det fina förtroendet att forma och göra mitt allra bästa för någons allra käraste ägodel.

Fick idag höra något som berörde mig, djupare än jag hade trott att det skulle göra. Som sagt; Jag vill på intet sätt säga för mycket, men jag hoppas på det allra bästa, känner stor empati och konstaterar att:

"Handen som gungar vaggan, är handen som styr världen."

All värme och allt gott från mig...