Något slog mig när jag läste goda bloggväninnan Dinas inlägg härom dagen.

Dina hade skrivit ett inlägg riktat till en av de kvinnor som jag egentligen borde uppmärksammat mer än jag gjort. Ett inlägg riktat till min styvmor, Gull-Britt.

Jag pratade för ett antal inlägg sedan om att det är Qvinnorna med Q som finns med mig här. Det är så sant.... Ni är fortfarande lika starka, kloka och intelligenta (talar nu om oss tjejer 35-45 cirkus...)

Men vi får inte glömma generationen bakom oss. Det finns starkt kvinnfolk här med.

 Min styvmor Gull-Britt är ett alldeles självlysande exempel. Genom den ena svårigheten efter den andra (svårigheter är en del ev livet; inga konstigheter med det) har hon vandrat med högt huvud och med en tro på att Det Goda kommer att segra (rätta mig nu om jag har fel, Gull-Britt!) har hon också lyckats.

Jag är glad över att ha Dig som förebild, Gull-Britt, för du är en stark och härlig kvinna och om starka och härliga kvinnor "tycker vi" so to say...

SÅ DET HÄR INLÄGGET RIKTAR JAG TILL DIG <3

-För att du inte går av för hackor, eller underkastar dig någon form av orättvisor och för att Du läser våra bloggar.

Kramar i massor...

Nu "snöade jag förresten in" på fina Gull-Britt med anledning av att hon och Dina kommit i kontakt. Höll alldeles på att glömma en annan "styvmor": En av de fina, varma, alldeles underbara människor som står sååå nära min familjs hjärta. Du vet det, förmodligen tusenfald, för en kvinna som Dig måste man vårda ömt...

Om Du nu inte råkar veta vad jag pratar om, vill jag också säga till Dig, Gittis:

VI ÄLSKAR DIG! <3<3<3

Om någon av mina manliga ungdomsvänner av en ren händelse skulle läsa det här, erkänn för guds skull aldrig om du varit attraherad av mig!!!

Roar mig under tiden jag väntar på att Mannen ska laga en mysig fedagsmåltid med att göra ett Quiz, eller vad heter det(?) på Facebook. Moget ??? (Neej, inte den här gången, Dina...;=)

 I alla fall gjorde jag ett test som vände sig till unga tjejer och jag satte mig in i hur jag minns att jag såg på livet när jag var tonårstjej:

"Vilken typ av killar attraherar du?" och så skulle man besvara en massa frågor om sig själv och svaret blev: Nördar!!! Hahaha, jag dööör!!!

Vidare förklarades "nörden" som en "präktig plugghäst" och det kan kanske ligga någonting i det. Jag var själv mycket mån om skolan och allt det där under tonåren (även om man också hittade på en massa knasigheter...)

Och med facit i hand kan man ju påstå att dessa "nördande" pluggisar till tonårsgrabbar kom att växa upp till intelligenta och bra karlar (skrivbordsbögar;) som man uttryckte sig i min lilla del av världen, en bruksort i Värmland. ;)

"De pluggande nördarna" växte upp och blev "stiliga akademiker".

Fast tuffingarna klarade sig säkert bra de med...

Jaa, det var roligt i alla fall. (En stor nypa salt...;) Blev så full i skratt när jag gjorde testet. "Nördarna attraheras av dig, Bea"

Kanske dags att ta tillbaka det där jag sa om att kaka söker maka???!!!

;=)

För allmän information, utifall intresseklubben eventuellt skulle känna för att anteckna hostas det något alldeles fruktansvärt från vår övervåning. Bacillusker som heter duga...

Mycket mysko dock att jag, som i vanliga fall brukar fångas av det ena viruset efter det andra, stått pall mot dessa djävulska baciller i min omgivning... Peppar, peppar, får väl tilläggas... Snart ligger väl också jag, däckad... ;// Kanske känner jag mig lite illamående, trots allt???

Det blev vabb idag, med Gabriel. Fast båda barnen var hemma, sjuka. Önskar ibland att man kunde klona sig.

 Å andra sidan kan man ju fundera över hur en värld med Beor i plural skulle arta sig. Intensiva Beor i högvarv... Rimligtvis skulle vi täcka upp allt luftrum som någonsin fanns och omgivningen skulle till slut kräkas galla över mig och mina kopior.

Nej, Det är nog tur, trots allt, att man bara är en. I alla fall för världen runt omkring ;)

Intressant, dock, att leka med tanken...

Hade tänkt skriva om någonting helt annat ikväll, men jag tror istället att jag för en gångs skull skall bete mig som en klok kvinna och gå till sängs i rimlig tid.

Sov sött i natt, älskade Vänner.

Det här är liksom inte sant!

För ett par veckor sedan knipsade jag av en del av livmodertappen... Allt gick bra, skönt, puh... Blödningarna gav sig snabbt och nu är jag i form igen.

Så börjar man jobba efter sportlovet och i samband med detta blir katten sjuk. Så dålig att jag måste "uppsöka veterinär inom några timmar, annars kommer läget snabbt försämras..."

Samma kväll som jag kommer hem med en medicinerande och tillfrisknande katt, får dottern feber och blir sängliggande. Hon är dock för gammal för att jag skall kunna vabba med henne och har klarat sig själv med micropizza till lunch i ett par dagar.

Sliter som ett djur (hm ;) knäpp liknelse, men i alla fall;) med att få katten att svälja sina smärtstillande och sitt penicillin morgon och kväll (men börjar nu så sakteligen lära mig tekninen...) Mannen är för övrigt också dålig i halsen och hostar hela- eller åtminstone halva- nätterna.

Parallellt med detta har min i yrket närmaste man legat hemma i kräksjuka. Smittade min kandidat, men ironiskt nog (peppar, peppar...) inte mig.

Nyopererade Beas omgivning har alltså de senaste dagarna utgjorts av febrig dotter och hostande man, magsjuk IV-chef och lärarkandidat, och- som pricken över i:t: en medicinerande katt.

Dra åt skogen när jag kom hem från jobbet idag och möttes av en hängig son med feberrosor på kinderna. "Trött, ont i pannan." Får se om man tar sig till jobbet imorgon, som för övrigt också är avbefolkat pga av sjukdom. ;-), eller får lov att vabba med Gabbe.

Ibland kan man undra om någon sitter där uppe och skojar med en. Ibland inträffar, liksom allt, på en och samma gång...

Sov sött i natt, Vänner :)

Förresten... Jag blev så glad över något som Viveca skrev till mig idag.

Och plötsligt slog det mig att: jaaa, jag kan omöjligt vara helt åt fanders som människa, med tanke på att det är Ni, Qvinnorna med Q, som är samlade runtom mig. Fina, starka, kloka och intelligenta så klockorna stannar.

Riktiga diamanter; jag menar det.

Det sägs ju att kaka söker maka; och om detta stämmer, får jag nog faktiskt vara ganska nöjd med mig själv...

Och jag är mycket stolt över Er!!!

"Jag hade hittat ett slags stillhet

en ny mognad

Jag kände mig inte bättre

eller starkare än någon annan,

men det verkade inte längre viktigt

om alla älskade mig eller inte.

Viktigare var för mig nu

att älska andra.

När men inser

att det är viktigare

tar ens liv en ny

vändning.

Att leva betyder att ge."

Beverly Sills

Det har gått bra!!!

Det var precis som du trodde, Viveca; Nisse hade sten i urinledarna, har fått penicillin och smärtstillande och kommer nu förhoppningsvis bli frisk!!!

Jag blir mäkta imponerad av att du är så kunnig, min vän! :)

Ringde veterinären tidigt imorse, de bad mig komma redan idag, vilket jag först ställde mig tveksam till eftersom vi haft studiedag på jobbet. Veterinären rådde mig då å det bestämdaste att inte avvakta. Njurarna kan drabbas, eftersom urinet inte tar sig ut, och då kan det gå nerför mycket snabbt, lät det... Eftersom han redan var nedtagen så som det var, rådde ingen tvekan.

Han hade så fruktansvärt ont, den stackaren...

Bilden av den av smärtor starkt plågande kroppen; darrande, kommer sent att lämna mig. Den bedjande blicken jag fick av min Älskade fyrfotade vän hos veterinären; hur han av rädsla tryckte sin kropp mot mig.

Den kommer med blandade känslor att följa mig länge; empatin för det stackars djuret, men samtidigt den obeskrivliga lyckan över att kunna hjälpa honom.

Och nu skall lille Nisse bli frisk!!! ;=)

Tack för att Ni känt med oss, fina, underbara Vänner...

-Amor Vincit Omnia-

"Kärleken segrar över allt"

Min Nisse, Älsklingen, är sjuk ;((

Kommer ringa veterinären imorgon bitti, men tror att situationen är rätt pessimistisk...

Blod i kattlådan, trött och slö, sedan ett dygn tillbaka.

Han är katternas Katt; intelligent, stor och maskulin, min följeslagare (i familjens sällskap), lättlärd och gosig.

Fruktar det värsta, vad gäller blodet i urinet.

Men jag vet att det här är en av livets förutsättningar; man får vara beredd på detta när man har djur. Är det illa, kommer jag se till att min Älskling får det allra bästa avslut som någonsin är möjligt.

Naturligtvis önskar jag att underbare Nisse skall bli frisk. Tyvärr kan man inte styra över allt... ;( men vad som än händer kommer jag göra allt jag någonsin kan för att situationen, hur den än är, skall bli den bästa.

För lille Nisse. <3<3<3

Sorgsen kram i natt....

Har varit ute på långpromenad idag när solen lyst. Det är ju bara så ljuvligt att man kan börja komma ut ur sin bur igen, alltså. Jag har aldrig längtat så efter våren som i år. Har upplevt kylan som horribel, det är nästan så att man på allvar börjat fundera över att emigrera till sydligare breddgrader. Jag har verkligen känt mig instängd i denna kyla. Är ingen vintersportsmänniska, heller. Min bästa väninna har under sportlovet roat sig med skidåkning i fjällen; tyvärr är jag inte så intresserad av skidåkning. Har inte åkt slalom på 20 år, tror jag.

Däremot njuter jag av att det nu gått tillräckligt lång tid efter ingreppet, så att jag kan börja träna igen. Har inte vågat än, men jag tänkte köra ett lugnt pass imorgon.

När väninna L är borta saknar jag henne alltid. Typiskt att hon ska åka bort när man har sportlov också, och verkligen har tid att träffas... Har dock träffat "gamle" vän L i dagarna, och det var lika uppmuntrande som vanligt.

Nu blir det strykning innan lördagsmiddagen.

Ha en skön kväll, vänner. ;-)