Dra åt skogen, vad jag har klämt mitt finger idag; som tur är var det på vänster hand, för fingret ömmar fortfarande och är tämligen oanvändbart, nageln är blå, räknar med att den kan lossna. ;( Det brukar väl bli så om man fått ett rejält slag??? Usch...

Man är ju så klumpig iband så det är helt osannolikt. Bytte en lektion idag med en kollega, pga av att man klass hade nationellt prov. Gick först till den ena klassen för att starta upp dem och hastade sedan vidare till nästa som skulle ha prov. Precis när jag i all hast skulle dänga igen klassrumsdörren såg jag en elev sitta utanför och frågade honom varför han inte befann sig i klassrummet.

 När jag precis avslutat frågan, fick jag bittert känna av att jag, mitt arma nöt, med rejäl kraft stängt dörren med ett av mina fingrar emellan. Den där akuta smärtan, den sortens korta, men fruktansvärt intensiva, spred sig ilsnabbt från handen, som domnade av, upp i armen. Jag hörde inte ens elevens svar utan kände marken svaja till under mig och blodet sjunka allt längre ner i kroppen.

En meter ifrån mig fanns en toalett. Dit tog jag mig snabbt och segnade ner på huk. Satt säkert så där i ett par minuter och inväntade att den där vassa och huggande smärtan skulle avta. När den väl gjort det fick jag hårt bita ihop käkarna för att inte ställa mig och skrika åt den f-bannade j-a skitdörren att den kunde dra år h-vete, rent ut sagt.  

Detta är helt enkelt en reflex jag har ( och säkerligen inte är ensam om; antar att vi är skapta på detta vis i syfte att försvara oss.) Barn blir ledsna när de slår sig. Vuxna reagerar med ilska på slag. Min första instinkt är att "jag vill slå tillbaka." Förvisso tjänar det väl föga tilll att drämma till en dörr man själv varit klantig nog att klämma fingret i, men i alla fall... =)

Som sagt var, jag lyckades behärska mig, och gick istället för att skrika åt den f-bannade skitdörren att den kunde dra åt h-vete för att den haft den dåliga smaken att klämma åt mitt stackars oskyldiga finger, till mina elever för att vakta dem under tiden de skrev ett av sina nationella prov.

En smula mörbultad dock, och med ett finger som kändes stort som en jordglob.

Det komiska var att när jag senare under dagen berättade om hela incidenten för en av kollegorna, gick eleven som samtalat med mig, under tiden som allt detta skett, förbi och jag frågade léende i efterhand hur hela historien sett ut, från utsidan.  

Dröm om min förvåning när grabben svarar att han ingenting märkt!!!  Där må jag påstå att jag måste haft pokerface. På gränsen till att i en kort minut förgöras av smärta, lyckades jag lugnt behärska mig, smita in på toaletten, segna ner och halvt svimma av utan att visa detta alls...

Ja, ibland lyckas man...

Fast man kan ju fråga sig: Till vilken nytta? ;)

Sov gott i natt.

 

Ingrid

13 maj 2010 08:53

Åh stackare,, lider verkligen när jag läser om din olycka... huuuualigen,....
Krya på sig du o fingerstackarn nu...
Kraaaaaaaaaaaaaaaaaam

http://iddeh.bloggplatsen.se

 

Dina

13 maj 2010 10:02

Aj aj aj... Jag känner din smärta!

http://dinasblogg.bloggplatsen.se

 

Gittis

13 maj 2010 11:45

Men Bea usch, vad hemst, jag känner precis hur det känns och kändes när det hände.
Ta något kallt på, jag har Ice Power, kylande gel, den kanske hjälper och tar bort den värsta smärtan.

http://beabloggar.bloggplatsen.se

 

Tina

13 maj 2010 19:55

Ååå, vännen!! Ajajajajajaj...Stackare!! Hur är det idag med finret??
Fniss.. ja, ibland vet man inte hur man lyckas, men på nått sätt lyckas man =)
Hur mår du annars?? Jag tänker mycket på dig!!!!
Va rädd om dig vännen!! Du vet väl att du betyder sååå mycket för mig!?!
Kram Tina

http://www.tina-livetrhrochnu.blogspot.com

 

Bea

13 maj 2010 21:09

Tack för Er medkänsla.

Det känns bättre idag, Gittis, men får jag mer ont vet jag alltså vart jag skall vända mig. :)

Kram till de finaste vännerna

http://beabloggar

 

Gubbfan

14 maj 2010 09:23

Usch!
Sådant gör ont i hela människan, inte bara i det smärtande fingret. Kan antagligen ge upphov till en hjärtattack för en person med svagt hjärta.

Men till nästa gång du klappar igen en vanlig dörr eller kanske en bildörr:
Visa inte pokerfacet! Bli förbannad, arg, ledsen, gråt, svär osv.
Du mår bättre, du stiger i aktning hos dina elever om de ser att du, perfekta Bea, också är en människa som de.
Jo, jag vet! Inte störa det nationella provet!
Det är viktigare i dagens skola att ungarna mäts, vägs, klassas in i A, B, eller C-människor än att de blir medkännande individer.
Eller är det viktigare?

http://Gubbfan.bloggagratis.se

 

Bea

15 maj 2010 00:21

Ja, Gubbfan... Många gånger går alldeles för mycket energi åt att "hålla masken." Vid det här tillfället drevs allt till sin spets; trodde nästan att jag skulle avlida av den första ilskna smärtan, men visade ingenting på ytan... I det läget börjar man fundera: Till vilken nytta?

Kanske kunde jag ha använt den energin till något mer konstuktivt. Och så där är det ju ofta, i stort och smått. Vi går omkring och håller masken. Kommer att tänka på en Ferlindikt nu. Lägger ut den på bloggen så får du läsa.

 

Gull-Britt

15 maj 2010 12:28

Aj, så hemskt. Sådant där gör ju fruktansvärt ont. Skönt att du är bättre nu. Och du, lyssna på Gubbfan, ut med känslorna, gapa, skrik och svär. Det hjälper för både själ och smärta. Men det lär väl dröja innan något sådant här händer igen, eftersom du säkert ser upp för alla slags dörrar.
Kram på dig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...