Mona

26 maj 2010 19:57

Jag hoppas det inte är lika allvarligt som det låter, säg till om jag kan göra något
/kram Mona

Bea

26 maj 2010 21:10

Tack, Vännen...
Neej, jag känner mig urlakad bara, Allt går på högvarv, det känner väl vilken mor som helst igen. Full fart, och jag brukar gilla det. Men nu känner jag mig så trött. Tänk om det fanns något hål någonstans dit jag kunde bara få fara och vara...

Jag längtar efter ensamhet. Skylle vilja sitta under min korkek en stund, som Tjuren Ferdinand och bara luuuukta på blommorna. Känner att folk drar i mig, från alla håll. Det ironiska är att det faktiskt inte är mitt jobb som tröttar ut mig, utan min fritid, Det har gått så långt att jag ibland känner för att slänga telefonen åt h-vete... JAG VILL BARA VA I FRED: VILL BARA VA I MITT EGET SÄLLSKAP!!! Få en chans att hämta kraft, andas... ta det lugnt.

Fula tankar, jag vet. Men de är sanna... ;(

Bea

26 maj 2010 21:17

Vill bara säga en sak till: Lämna mig nu inte, när jag skriver så här, Du vän som ger mig styrka!!! Det är inte Dig jag syftar på... Mina nära o kära skulle jag inte kunna ta ett andetag utan. Men det är allt f-ing j-a brus runtomkring.... Jag vill ha ro. Ro, ro, ro.

Så Mona: Tack för din omtanke. Många kramar

Muppen

26 maj 2010 23:16

Men lilla vän, är du så sliten? Även om jag jobbar otroligt mycket och länge så är det lugnt på min lilla fritid. Jag sitter på bussen till Stockholm i morgon torsdag. Ring om du vill och orkar.

Miraklet

27 maj 2010 01:38

Åh söta underbara..
Åk iväg någonstans, en weekend för dig själv, koppla av, SPA kanske vore något?
Bara rå om dig själv för en stund.
DU MÅSTE!
För ditt eget bästa.

*Styrkekramar till tusen och åter tusen*

Ingrid

27 maj 2010 08:31

Jag vill inte säga någonting... bara tyst tyst smyga förbi och ge dig en stor varm KRAM..
Den får säga mer än orden.
Take care vännen..

Gittis

27 maj 2010 09:31

Oj Bea vad tråkigt att höra. Hoppas det blir bättre och gläd Dig åt den fina tid vi har framför oss. Du vet tiden mellan hägg och syren, som är så underbar.

Kram kram

Gull-Britt

27 maj 2010 09:47

Här finns vi. Det vet du.
Kram på dig

Tina

27 maj 2010 11:58

Släng inte telfonen iväggen.. men dra ut kontakten ibland. Det är fullt tillåtet. Det är ditt hem & du bestämmer. Ibland är det det vi måste göra för att finna just det där du nu söker. Lugn & ro.
Jag stände OFTA av min telefon när jag mådde dåligt. Jag drog mig medvetet undan..gick in i mig själv & återfann styrkan så småningom. Men det va en hel del gnäll från olika håll.. fick höra hur konstig jag blivit, hur knäpp jag va.. men just då orkade jag inte..det va sårande att höra men jag va tvungen att se förbi det för MIN egen skull. För vem gör allt det där som jag brukar hålla i om jag inte finns där... nä Bea. Stäng av telefonen..gör dig svåråtkomlig i perioder. Säg NEJ!
Du är prio ett!! För om inte du mår bra.. mår inte de som älskar dig heller bra!!!!
Varmaste kramen till dig // Tina

Bea

28 maj 2010 21:29

Å, tack, älskade Vänner!!!
Det är väl tack vare er som man inte ligger med näsan i vädret, antar jag. Även om jag just nu inte befinner mig mil därifrån...

KRAM, all värme, allt gott till Er alla. Ni som bryr er om mig och för mig är finast i världen