Å, tusen tack, bästa vänner, för den styrka Ni sänt mig genom era fina kommentarer. De värmer, ska ni veta. Antar att jag helt enkelt reagerat på stress från alla håll. Det känns bättre idag, lyckligtvis. Och Muppen, jag hör av mig. Du är så trygg och stadig. Jag minns när vi jobbade tillsammans; det var också vid läsårsavslutet, och jag flög in på ditt rum och bara vrålade... "Stridspsykos" sa du då...

Jaa, snacka om oblananserad.

Tur att man har förstående vänner omkring sig... Ska försöka att ta det lugnt nu, känner fortfarande adrenalinet pumpa genom kroppen och jag har svårt att varva ner, men jag vet ju att jag måste om jag ska bära.

Ha det gott, alla fina. ;)