Jag är fruktansvärt intresserad av det här med gruppdynamik. Sociologi. När jag pluggade till lärare gjorde jag en massa undersökningar; det rörde sig om klassdynamik, där jag gjorde värsta sociospektrat, eller vad det nu kallades för.

Vet Du om att alla människor inte är lika mycket värda?

Ganska otäckt, men jag kommer med en sanning. Vi rangordnar oss i det sociala spelet, från det att vi hamnar i minsta lilla grupp som barn och tills dess att vi är vuxna. Genom hela livet.

Pojkar mäter styrka; störst och starkast vinner. Vad flickor mäter vet jag inte riktigt. Kanske är det styrka här med. Eller också har vi (som vanligt) underordnat oss männen, vilket i så fall betyder att "vackrast vinner." Det har vi förmodligen. Varför skulle annars all reklam för det feminina könet rikta in sig på skönhet; hårvård, smink, bantning, mode osv ???!!!

Besökte för några veckor sedan,tillsammans med min klass och ett par kollegor, en gård. Intressant blev det när en av bönderna berättade om kossornas socialas spel.

 Tjuren är svår att handskas med; han mäter tydligen hela tiden styrka. Så när bonden kommer in, är tjuren "redo för fight", vilket förmodligen inta alltid är så kul för bonden. "Tjurarna kan trampa ner kossorna om de står i vägen, men gör dem sällan illa, med tanke på att kossorna bringar tjurarna en del glädje i samband med befruktningsprocessen."

Hjälp, jag dooog nästan, när jag fick höra detta!!! Är vi människor djur eller är vi djur???

Kossorna rangordnar sig också mycket tydligt, sinsemellan.

"Hur rangordnar sig då korna?" frågade jag bonden

Det kan väl knappast vara efter våra mänskliga ideal. Skönhet, kvinnliga ideal; ja, du vet... allt det där.

Nej, så är det inte. De rangordnar sig efter styrka och storlek. Vilken kossa som intar ledarpositionen, märks, enligt bonden, när en ny kossa kommer in i sällskapet. "Ledarkossan är den som först går fram till den nya. Sedan mäter dessa två styrka."

Hmmm. Intressant. Jag tror inte att vårt beteende ligger särskilt långt bort från djurens...

Sov sött, mina Sötisar ;)

Money, money, money...

Usch, vad trött jag blir! Migränen jag gått och dragit på i ... ja, vad kan det vara... tre veckor och som inneburit sjukfrånvaro här och där kommer att kosta mig ett antal tusenlappar. Karensdagar; eftersom det kommit då och då- sedan har jag kunnat återgå till jobbet dagen efter. Och så ny karensdag vid nästa tillfälle. En sådan totalt- ur ekonomisk synvinkel- otaktisk åkomma att gå omkring och dra på!!! Mer strategiskt, om man nu ändå tänker att bli sjuk, att bli rejält sjuk i två veckor. Då får man en karensdag och sedan 80% i sjuklön.

Skit, skit, skit!

Tur att det är sommarlov snart. Då kan jag skriva och få in lite kosing där. En novell som tar tre timmar att skriva brukar bringa ca tusen kr. Drygt, kanske. Säg tolv hundra. (400 kr/timmen)  Med andra ord mer än jag får för att undervisa i en timme.

Jaa, man skulle bli författare på heltid. Det är min stora dröm... Ingen enkel dröm att förverkliga, så tills vidare får jag väl nöja mig med att sälja mina små noveller och för övrigt få mitt skrivarbehov tillgodosett via bloggen.

Men livet är inte slut än. Jag tror och hoppas att jag har flera friska, pigga år kvar än. Och jag har inte gett upp. Jag ger aldrig upp. En egenskap jag begåvats med, som i många stunder gjort mig stark, men också många gånger legat mig i fatet.

"Så länge du inte ger upp, har du inte förlorat."