Ojojoj, så trött man är idag. Var på studentfest igår till sent på natten; det var jättetrevligt så jag kan gott gå omkring här och känna mig som en slö säck potatis idag. En glädje uppväger hundra sorger, så är det ju... Upp tidigt idag och avverkade sedan den ena skolavslutningen efter den andra; full fräs här hemma sedan, så nu känner jag att jag börjar bli en smula grumlig i ögonen och har en rätt dåligt tålamod med högljudda ungar.

Hela min arbetsdag igår bestod av att jag gjorde en massa konstiga saker. Det började med att jag full av glädjesprall för studenterna (mina elever tog studenten) stod och apade mig utanför en kollegas fönster. Såg på kollegans minspel att han  inte uppskattade mitt sprall och upptäckte sekunden därefter att han hade sällskap på sitt rum. Hmmm... Han hade tydligen utvecklingssamtal och jag antar att föräldraparet trodde att jag var full eller så, jag måste ha sett jätteknäpp ut... Pinsamhet nr 1.

Pinsamhet nr 2 igår: Vi hade, som sagt, studentexamen på vår skola igår. När hela samlingen skulle sjunga "Den blomstertid nu kommer" vinkade min kollega, som var toastmaster, fram mig, eftersom han vet att jag sjungit en del under min lilla historia. Jag var dock helt oförberedd, inte uppsjungen och min röst lät fruktansvärd. Inte nog med det: Mina arbetslagskollegor berättade senare, att de undrat varför jag plötsligt flugit fram till micken: Lite egovarning här, liksom... "Alla måste se mig!!! " =) För övrigt är jag inte stor i världen, så raderna längst bak hade inte ens sett mig, då församlingen stått upp under sången!!! Den är ju ganska rolig: Jag är så liten så jag inte ens syns om jag står längst fram i en församling. ;-)

Jaa, ibland blir det verkligen lustigt. Och man kan undra vad folk tycker och tänker... Om man nu känner för att bry sig.

Sov Sött; Finaste Vännerna :)