TV:n brusar i bakgrunden. Kronprinsessbröllop, bröllop, bröllop... Stackars kungligheter, säger jag bara. Vilken press!!! När jag gifte mig dog jag nästan av nervositet, fast det var ett litet bröllop. Föga intresserar det väl världen om Bea Wiik från Värmland gått och gift sig eller ej. Ändå betydde det naturligtvis mycket för mig, vad liten i världen man är egentligen. Och så tycker man att saker är superviktiga; fast egentligen är det ganska få som bryr sig. En av nio miljoner bara i lilla Sverige är jag. Och Sverige är ett litet land...

I alla fall; Vet inte om Victoia & Daniel njuter av uppmärksamheten, jag hoppas innerligt att de gör det. Själv är jag urnöjd med att vara dold i mörkret. Usch och fy för att få hela privatlivet uppfläkt i media (förvisso är man kanske en smula sotis på deras förmögenheter;), men ändå. Jag led med prinsessan Madeleine under alla skriverier i samband med hennes uppbrott från fästmannen. Alla fotografier; Nu har hon lämnat Jonas, förlovningsringen borta....

Stackare, säger jag bara. Bevakad i varje sekund... Tur att man inte är kunglig.

Sov Gott, alla därute!