Dikten nedan handlar om livsglädje. Jag skrev den för något år sedan och den under är också ett alster av mig som jag skrev när jag var som mest aktiv i mitt diktande; under gymnasietiden och strax därefter, i 20-årsåldern. Jag hade en existensiell kris precis när jag tagit studenten, grubblade hemskt mycket över liv och död under den sommaren, det är därför det står "i unga år."

Jag är och har alltid varit en grubblare. Som barn var jag nog lite av en tjuren Ferdinand som gärna satt under min korkek och bara luktade på blommorna och jag har lite av det där kvar i mig än. Jag kan inte förstå hur människor kan vara rädda för ensamhet. Jag trivs jättebra när jag bara är med mig själv. Jag kanske är en smula underlig, men vi underliga människor har också rätt att vara. ;)

Lustigt hur man kan missuppfattas, skrev jag i rubriken. Jag har fått höra, ibland på omvägar, ibland från förstahandskällor, att jag av vissa kan uppfattas som tramsig och ytlig. Kan ni förstå hur fel det kan bli, liksom? Ni som känner mig vet att jag är mil från "ytlig och tramsig". Jag tänker, grubblar och läser hur mycket som helst. Men tänkare/grubblare förknippas ofta med ett visst utseende och mitt passar inte alls in i den formen.

Jag har vid ett flertal tillfällen, i olika sammanhang fått höra, som sagt ibland bakvägen och ibland rätt ut, mer eller mindre skämtsamt, att "så här långt kom du pga av ditt utseende."

Det kan naturligtvis vara sårande, men jag förstår också att folk har en viss bild av hur olika typer av människor ser ut. Det är väl bara att försöka slå hål på den här myten och bevisa att det kan vara totalfel. "Skrapar du dig under ytan kan du upptäcka att här finns någonting helt annat än det du först förväntat dig."

Sedan är skrattet enormt betydelsefullt för mig. Jag bejakar glädjen i livet; det är ett medvetet val jag gjort. Skrattet, humorn är livsviktig för mig. Jag anser att vi behöver flamsa, skratta och tramsa, som en kontrast till allt det svarta, det mörka, som faktiskt är en del av livet, det som ingen av oss kommer undan, hur vi än försöker.

Så Du som menar att jag tar genvägar i livet pga av mitt utseende, att jag bara flamsar och tramsar; lär känna mig. Sedan får vi se om Du fortfarande har argument för dina åsikter.

Sov Gott i natt; Vänner ;)

Jag såg den djupa färgen

av purpur för ett tag

Försökte stanna klockan

när gryningen blev dag

Fast tiden svann rätt hastigt

förnöjd var jag ändå

För färgen gick i purpur

och jag var stolt som få