Jag är ju citatfascist. Svenskalärare blir gärna det... ;)

Råkade bara gå förbi min dotters TV (hon har en på sitt rum) och hörde något bra:

"Den viktigaste relation du någonsin kommer att ha, är den med dig själv."

Vänner kommer att komma och gå... Vissa; speciella kommer dock, förhoppningsvis, att bli kvar... män kommer att svika. That's life.

Men du har en viktig person kvar; den som står dig allra närmast: DU!

Ta hand om dig, finn harmoni och nöje i ensamheten och i ditt eget sällskap... Tider kommer att komma, då du inte kommer att kunna förlita dig till någon annan än dig själv.

...inget alls illa ment, men ibland kan det bara vara kul att säga/skriva saker som folk hajar till på. Se nedanstående inlägg: Att vara "stolt älskarinna" är väl en smula provokativt. Höll på att skriva att jag skojar, men det gör jag ju inte heller. Däremot roar jag mig med att skriva det som kanske inte förväntas. ;)

 För mig innebär ordet "älskande kvinna" för att förtydliga allt. Det är möjligt att jag har fel, att det inte alls betyder det egentligen, men detta var min definition av ordet. Jag stal för övrigt dessa ord : Mamma, hustru/älskarinna... osv från Gudrun Schyman. Hon beskrev sig själv så och jag tyckte det lät bra. Hennes syfte var att rangordna sig själv som människa: hon menade att hon i första hand var mamma, i andra hustru/älskarinna och så sa hon säkert något mera, men sist av allt kom "politiker".

Sedan revolterar jag kanske mot mitt eget ibland, präktiga, beteende. Inget illa ment mot väninnan som kommenterade, utan det är nog snarare en spark mot "gamla duktiga Bea". Som jag blir så innerligt trött på ibland. Pratade igår om att jag går i kognitiv beteendeterapi och är just nu i full färd med att rannsaka mig själv...

Jag tror att det händer något med oss kvinnor när barnen börjar växa upp, när vi hamnar i 40-årsåldern och inte behöver vara söta små duktiga tjejer längre. Männen är på en annan nivå; de har tagit plats sedan länge. Det här är ju en sanning: pojkar tar mera plats i klassrummet än flickor (rent generellt sett), pojkar som mår dåligt bråkar. Flickor blir tysta. Skär sig själva och vänder destruktiviteten inåt.

Det låter som om jag är värsta feministen.... Och det är jag kanske. Men jag tänker bråka på mitt sätt, om jag nu känner för det. Skulle aldrig falla mig in att vända det som andra lagt på mig, mot mig själv. Jag säger det inte för att verka stark och "duktig", för som sagt; den duktiga rollen är redan axlad, utan jag säger det till Er väninnor som läser för att ge Er styrka. Om männen kan; kan väl också vi! ;)

På tal om feminism, förresten: Feminister förväntas kanske inte bete sig som "urkvinnor." Min prototyp av feminister är kortklippta kvinnor, som klär sig som män. Detta behöver inte alls vara fallet. Själv är jag nog en av kvinnligheterna personifierad, men anser ändå inte att jag och mina ideal på något vis skulle vara mindre värda än de i kostym.

Må bara få påtala att Ni män är alldeles underbara. Tycker dock inte, att ni i egenskap av det manliga könet, är mera värda än vi. Hemskt att jag behöver skriva det. Det borde ju vara en självklarhet... :)

Fick nyligen ett meddelande via facebook från en go´gammal väninna.  Dotter? skrev hon om det jag skrivit i min presentation.) Ja, naturligtvis... Jag är dotter... Vidare: "älskarinna". ???

Och jajemensann. !!!

Stolt älskarinna för övrigt. Detta må väl ändå vara bland det vackraste man någonsin kan ge / få. Må du inte såra någon, men njut för all del av det Du har!!! Åter igen fascineras jag och förundras över jantelagen.

Udda, eller hur?!

Många hälsningar från den som inte bara nöjer sig med att axla manteln som "älskarinna" och duktig hustru.

Utan från den som för övrigt är stolt...

Sov sött; Vänner ;)