Miracle... du måste verkligen hållla ögonen på mig och se till att jag rör på mig!!! ;)  Det känns stressigt att få in "motion" på ett redan fullspäckat schema, men jag mår så bra av att röra på mig. Vi är ju gjorda för att vara i rörelse; att jaga vår föda och sedan äta den med njutning.

Vår rörelse; vårt arbete, sätter igång endorfinet. Inte sjutton fattar stenåldershjärnan att detta för länge sedan är förlegat. Att vi köper maten och äter oss proppmätta, utan att anstränga oss ett dyft.

Det leder bara till att vi mår allt sämre, tror jag.

Jag är en "kickmänniska". Behöver adrenalinet, endorfinet. Får jag inte det mår jag dåligt.

Har läst om detta någonstans, någon gång, fast i psykologiska termer som jag nu inte minns. "Kickmänniskor"  (fast det kallas något annat egentligen) är de stenåldershjärnor som går långt ut från lägerelden. Som tar sig till främmande marker och som mår bra av att befinna sig i ytterkanten. Som "kickar" på endorfinet som det nya, främmande innebär. Rädslan som övervinns.

Sedan finns det också de som njuter av stillheten; av att bara sitta vid lägerelden. Som inte har något alls behov av att ta sig från tryggheten, som finner harmoni i det de finner invant.

Tror att vi är skapta för dessa olika roller för att tillsammans försvara gruppen mot inkräktare. För våra hjärnor är kvar i stenåldern, det är jag helt säker på.

Ojojoj, vad jag svävar ut...

Ville egntligen bara säga att jag har motionerat idag, trots att det är en smula "full rulle" med allt annat. För att jag mår bra av det, av att "bekämpa latmasken i mig".

Citatet om latmasken kommer från dig, åter igen; älskade vännen Miracle.

Sov gott i natt! ;)