Jag funderar ibland på vart vi är på väg. Alldeles för lama, är vi lärare ibland. Mesar (jag själv inkluderad) som säger "tack" och "jaså?". De flesta yrkesgrupper går ju numera mot att jobba allt mer på distans; via nätet. Allt fler studenter läser på distans. Men yrkesgruppen lärare- vi gör tvärtom. Allt viktigare tycks det bli att vi rent fysiskt befinner oss på vår arbetsplats, även den tid då vi inte undervisar. Jovars; en del av icke-undervisningsjobbet måste skötas på plats. Konferenser med kollegor, elevsamtal, möten med föräldrar etc. Men en ganska stor del av en lärares arbete sker på den egna kammaren (om man nu känner för det... eller var man nu vill befinna sig.) Det rör sig om jobb som planering, konstruktion och rättning av prov, inläsning av ny kunskap, som man sedan skall föra vidare.

Vi lärare har 35 timmars arbetsplatsförlagd tid. Utöver detta 10 timmars förtroendetid, där vi på vår kammare konstruerar och rättar prov osv.

Personligen har jag alltid varit emot den arbetsplatsförlagda tiden över huvud taget. "Ramschema" som det kallas. När jag undervisar: självklart skall jag vara på plats, men varför skall jag inte få förtroende nog att sköta min egen planering själv? Jag är en vuxen människa; planerar jag inte och rättar mina prov finns det ju förutom mina elever en person som får lida för detta: jag själv.

Anledningen till att jag idag skriver om detta är att jag fått höra att lärarna på min skola i fortsättningen kommer att tvingas "logga in sig" när vi kommer till jobbet och "logga ut sig" när vi går. Det hela känns ju enbart förnedrande. "Så att inte gymnasielärarna skall fuska med tiden." Typ...

Som om jag skulle göra mera nytta om jag satt en timme extra och fikade i lärarrummet istället för att gå hem och konstruera ett prov.

Kontrollsverige!!! Hate it!!! ;(

Sov Sött, alla vänsterpartister, kristdemokrater och hela köret! :)