Vad glad jag är över att mina barn är seriösa i sitt skolarbete. Nu skryter jag kanske, men det måste man få göra som mamma ibland. För barnen är min stolthet och vore de inte det, så vore det ju hemskt tragiskt för dem. ;(  Så jag tänker nu berätta för alla som är intresserade om vilka fina barn jag har. :) Båda har lätt för sig i skolan, vilket jag är så innerligt glad för. Jag vet ju hur viktig skola och utbildning är- för hela det kommande livet. Kunskap är makt och insatserna i skolan lägger grunden för framtida ekonomi, social status och hela köret.

Gabriel läser frenetiskt i sin bok; sitter djupt koncentrerad; han är jätteduktig och trots att han egentligen inte tycker att det är det roligaste i livet (för det är ju fotboll!) gör han det. Läxan, så den är klar. Och Elinor ber om att bli förhörd (men vänta lite- jag måste ju plocka undan disken först!!! :)

Hon suger åt sig spanska och engelska glosor som en liten svamp och har ett vasst språksinne. Jag kan inte påstå att jag är någon särkilt intelligent person, men jag har väl lyckats föra över mina värderingar. Och deras far är matematiklärare (och jag kan säga att den universitetsmatten som krävs för att få undervisa på högstadiet eller gymnasiet... det är inga korkskallar där, so to say.) Jag har sett "litteraturen", eller vad man nu skall säga: grekiska, typ. Jag hade aldrig klarat av det, inte på långa vägar. Så generna där är kanske inte helt åt skogen. Om man nu kan ärva intelligens; inte vet jag.

Oj, vad jag skrytit över mina barn. Men det förtjänar de, för de är det bästa! ;)

Sov Gott!