När jag varit hemma idag har jag haft två lojala, hemskt sällskapssjuka vänner. Mina katter. De är uppenbarligen inte vana vid att ha någon hemma hela dagen, så de har båda följt mig som ett klister. Den som påstår att katter inte är sociala och att hunden är människans bästa vän, har inte sett mina kissar. Jag har haft sällskap när jag donat i köket , Nisse sitter på köksstolen mitt emot och glyser i denna stund, när jag sitter vid datorn och skriver, jag har haft en varm ullboll hos mig i sängen när jag vilat. Och höjden: När jag går på toaletten följer en av dem med mig och lägger sig bland handdukarna i badrumshyllan! :-)

Jag skrev en av dem. De har ju, som jag tidigare berätttat, rangordnat sig. Nisse, den stora, kraftiga har gjort sig till överhuvud, medan hans betydligt mindre syster Smulan snällt måste anpassa sig.

Lustigt blev det idag. Uppenbarligen är katterna överlyckiga över sällskap mitt på dagen. Så imorse gick Smulan ut. Nisse höll mig då trofast sällskap. När jag öppnade dörren och släppte ut honom kom Smulan in. Också hon sällskapssjuk. När Nisse senare kom in, låg Smulan bredvid mig i sängen när jag läste. Ett underligt scenario kom att utspela sig, nästan som ett mänskligt svartsjukedrama;)

(Tre är en för mycket, liksom. "Det ska bara vara jag: kattkungen himself och matte"=) 

Nisse flög på sin syster, började fräsa och bita henne; jag blev själv nästan skraj; så här brukar de inte riktigt bete sig och cat fights är inte roliga :/. Det slutade med att Smulan halvt trillade ur sängen, sprang ner för trappan och försvann. Nisse tog hennes plats, började spinna och tvättade förnöjt sin päls.

Lustiga är de, dessa varelser.

Kan bara upplysa om att han lämnat mig nu vid köksbordet, min friare Nisse, och gått och lagt sig. ;)

   <- Här är han... "Kungen" Och han Är ståtlig! :)

Sov gott!

 

Gittis

28 september 2010 10:27

Oj Bea, Du är verkligen en kattmänniska. Vilken upplevelse, rivalsskap mellan missarna. Det sägs att kattfolket tenderar att vara kreativa och filosofiska medan hundmänniskor tenderar att vara mer sociala och utåtriktade. Hur heltäckande sanning detta kan vara är nog hopplöst att säga. Tio andra undersöknignar kan visa något annat. Jag tror i alla fall att det ligger något i det.

http://eacm

 

Bea

28 september 2010 16:41

Jaa, det där stämmer verkligen på mig. hade jag varit djur hade jag definitivt varit katt. Jag läste också det där. Stod i DN, va?

Du är ju också en kattmänniska. Tror det stämmer på Dig med, Gittis. Och Mimer är allt bra fäst vid Er också. När Ni inte var hemma och jag skulle vara kattvakt vägrade han ju vid ett tillfälle att komma in på hela natten.

Han höll på att driva mig till vansinne; jag stod med nycklar och torrfoder och skramlade, men Mimer kom då inte. Trodde till slut att han blivit påkörd.

Så visst har Ni också en lojal vän i Lille Kattgubben.

Varm kram

 

Miraklet

28 september 2010 20:50

Jag är också en ständig följeslagere, vid din sida vare sig du vill ha mig där eller inte ;)

Hur är det med dig annars vackra Beatrice?

http://abimopectore.bloggplatsen.se

Beatrice F Wik

28 september 2010 22:47

Åååå, Underbara Vännen min! Jag vill inget hellre, än att ha dig vid min sida! Tycker sååå mycket om dig, fina DU!!!

Och jag finns hos dig, Miraklet. I med- och motgång. :) Du är en av de bästa!!!

Kraaaam

 

Miraklet

28 september 2010 23:33

TACK! Det uppskattar jag innerligt ska du veta.

Kraaaaam!

http://abimopectore.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...