Vet inte hur vanligt det är med pms; premenstruella störningar, men jag antar att det är rätt vanligt. Diskuterar jag med mina vänninor verkar de flesta fatta exakt vad jag snackar om, medan vissa aldrig känt av det.

Ända sedan jag var ung har jag blivit kraftigt påverkad av dessa hormoner, fast det dröjde många år innan jag själv förstod att dessa månatliga gräl som jag iscensatte; först med föräldrar, sedan pojkvänner och slutligen min man (kvinnor blir av någon underlig anledning sällan offer för mina utbrott) berodde på hormoner.

Hemsk hy, svettningar, olustkänslor i hela kroppen (jag skulle vilja krypa ur mitt eget skinn!!!), sötsug och dessa aggressioner. Förr blev jag ledsen; numera blir jag arg. Arg, irriterad och sur. Sur, sur, sur. Ett charmtroll i högform.

"Men du kan väl behärska dig?"

Mmm. Det är lätt att säga.

"Joo då. Jag sitter just nu med rumpan på båda händerna så att jag inte skall dra till dig."

Det kan inte vara lätt för dessa karlar heller, att råka ut för en dylik menshäxa.

När jag sett mig i spegeln idag har mina ansiktsdrag varit förvridna. Det bara kryper i mig.

Tur att det bara rör sig om ett par dagar i månaden. Imorgon ger det sig förmodligen. Och jag kan inget annat göra än skämmas över att jag betett mig som en snorkig, sur skitkärring. Som har svårt att behärska sig.

Tror jag skall sätta mig och lyssna på lite arg punkrock. Det passar min sinnesstämning. ;(

Ni andra, Ni som har harmoni i kroppen; får väl sova så gott.