Min tonårstjej och jag var ute på stan och shoppade härom dagen. Hon behöver en höstjacka, och vi letade och letade; jag fann en hel drös med snygga jackor som jag tyckte skulle passa henne; men nej- mammas smak var horribel "typ". ;) Så vi får fortsätta vår jakt! Vi hittade andra saker , dock; och usch, vad snabbt pengarna kan rulla!!! :/

Jag älskar kläder. Trodde att alla kvinnor gjorde det, men har nu träffat på ett flertal som inte är det minsta intresserade. Som shoppar av "nödvändigt ont". Intressant att vi är så olika och all respekt för dem som inte tänker som jag. Olikheterna får oss bara att utvecklas, tror jag.

I alla fall... när dottern och jag var ute på en av våra shoppingrundor fann jag en riktigt snygg skinnkjol. Jag bad expediten om rätt storlek, och hon gick ner i lagret för att hämta en. Och den satt sååå bra!!! Skitsnygg, verkligen. Svart skinn; mmm... jättefin.

Trist värre att jag hängde tillbaks den: Vilket liv man har fått sig! Skulle kunna använda den på krogen om man var ute och svirade, men det är jag ju nästan aldrig nu för tiden. Och att gå här hemma med ungarna iklädd skinnkjol; njaa... Eller på jobbet: Här kommer Fröken Fräken, liksom. Njaa, där med.

Till saken hör att jag inte är "Fjällräven-typen" med ryggsäck och fotriktiga skor. Jag trivs med att springa omkring i höga klackar och korta kjolar. Det är jag. För övrigt kan jag behöva några centimeter extra; kan ju inte direkt påstå att jag är vare sig ståtlig eller lång... :/

Fast säger man så här är man kanske inte politiskt korrekt?! Jag menar: " Jag är kvinna och jag trivs i högklackat och korta kjolar..."

Nåväl: retar jag gallfebern på någon så bjussar jag på det.

 Jag har gjort det förut... =)

Hoppas Ni redan sover gott!!!! ;)

Jag sitter och skriver vid köksbordet i mörkret och tystnaden med enbart två stearinljus som lyser upp. Invirad i en filt sitter jag här och bara njuter av den sena, mörka höstkvällen. Sommaren är definitivt över nu och jag är redo för rusk och höstmys. Det här är min årstid. Regn och blåst stör mig inte för fem ynka öre. Tycker t o m om att vara ute och promenera i regn; så länge jag är rätt klädd. Att sedan komma in i värmen är ju helt underbart. Se filmer, läsa... härligt!

Jag vet att jag nu är inne på ett ämne som av vissa anses vara total nonsens, men det är min fulla övertygelse att det finns något bortanför döden. Jag tror på själavandring; är så säker jag någonsin kan bli på att detta liv inte är mitt första. Och jag tror att de som funnits hos oss i livet, men passerat, finns hos oss ibland, i någon form, på något vis. Och jag tror att vi möts igen, de människor man älskat och som försvunnit... inte ens döden kan vara större än kärleken: vi kommer att ses igen. Kom ihåg vad jag sagt, kära vänner, när vi åter stöter på varann, bortom bergen. =) Vad var det jag sa?! blir mina första ord!!!

På tal om detta intressanta ämne: i maj fick jag en tarotläggningning av en sakkunnig kvinna. Jag skrev ner det hon sagt och lade lappen i en byrålåda. Idag städade jag i lådan, fann lappen och fick rysningar. Datumet var 4 maj och när kvinnan berättade om saker som under de närmaste månaderna skulle komma att inträffa lät det bara konstigt. Jag skrev ner det, man lade inte särskilt stor vikt vid det. Nu kan jag bara säga att jag är ännu mer säker på att det finns något mer än det vi ser. Hon lade korten för ett år framåt (från maj-10) så det ska bli spännande att se om resten av året stämmer också.

Jag var på en sittning hos en medial kvinna förra året i november, också det var klockrent. Hon nämnde saker; jag svär, som bara jag vet om. Hon berättade bl a om en kvinna som kom till mig "från andra sidan" med en hund. Kort hår, runt ansikte och värk i ryggen ner mot benen. Självfallet såg jag min mormor med min barndoms Sussi, fast jag hade glömt bort det där med ryggvärken, men frågade min moster utan att berätta varför (hon tror ändå inte på sån't här) och ja... mormor hade ischias. Värk i ryggen som gick ut i benen.

Börjar bli dags för mig att uppsöka ett medium igen. Tycker det är så intressant, så ett par gånger per år tycker jag att jag kan unna mig en sittning.

Förresten, pratade med min pappa idag och vill säga till alla er som har Facebook (så får ni gå in och kolla) att det är då inte alla som har en egen fanclub, men det har min pappa. Hans elever har skapat en Fb-grupp "Alla vi som älskar Lenni" och den har 91 medlemmar. Min pappa måste alltså vara en riktigt omtyckt lärare, "Coolaste läraren ever" har en av hans elever skrivit. Jag blir så glad för hans skull...

Den dagen mina elever skapar en Fb-sida som heter "Alla vi som älskar Bea" brinner eldkvarn!!! ;) Jag tror jag skall starta en själv!!! Har jag tur får jag åtminstone katterna som medlemmar!!! =)

Sov Sött, mina Vänner :)