Sitter och tittar på vackra Celine Dion (se inlägg nedan) och fascineras av  modellgången. Höga sylvassa klackar är det en konst att spatsera omkring i. Jag har vurpat vid ett flertal tillfällen ( är rätt klumpig över lag, tror jag!!! ;) och värst var nog när jag för många år sedan var ute och åt en avslutningsmiddag med hela mitt dåvarande kollegium på en krog i stan.

När maten kom, skulle jag gå och hämta något, minne ej vad, men jag minns vurpan desto tydligare: Plötsligt vek sig klacken på något vis under mig. Jag tappade balansen och låg på en sekund raklång på golvet.

En servitris skyndade fram: "Men snälla, lilla du, hur gick det?" och jag hastade ilsnabbt upp: "Må jag bara få försvinna". Fullt med folk på krogen, hela kollegiet vid bordet, och där ligger jag...

"Vad sjutton hände? Du bara försvann plötsligt. Och sedan lika snabbt upp igen!" sa en av mina vänner.

"Jovars. Jag jgorde väl det."

Måste vara tydlig med att tala om att jag vid det tillfället inte hade tittat för djupt ner i glaset. Kvällen hade för övrigt bara börjat. Jag kan vara så klumpig i alla fall.

;)

 

Tina

18 oktober 2010 22:00

Hej älskade vän!!!
Hur mår du? Jag tänker så mycket på dig! Hoppas ni hade en fin födelsedag för Gabbe!!

Fniss... det där känner jag igen..hihihi... man vill bara sjukna genom golvet =))

Varm kram från din vän Tina

http://www.tina-livetrhrochnu.blogspot.com

 

Ingrid

19 oktober 2010 06:48

Åhh,,,vad jag skrattade när jag läste om din pinsamma vurpa. Självklart skrattade jag inte av elakhet, men jag påmindes om en egen tur på krogen när jag missade en barstol helt o hållet o damp ner på arslet... Det var lite samma där... Mina vänner såg mig försvinna och lika snabbt tillbaka igen :-) Usch och fy för sådana gånger... Jag lider med dig när jag läste din blogg... Som tur är kan man skratta lite åt det så här i efterhand iallafall. Ha det så bra, Bea!! Håll dig på fötterna ... Om det går. ;-)

http://iddeh.bloggplatsen.se

 

Nina F

21 oktober 2010 12:03

Öj kan du ringa mig, de e viktigt

Beatrice F Wik

21 oktober 2010 22:58

Visst. Ringer dig imorgon!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag kommer nog aldrig kunna bära en vigselring igen. En tung guldringar på mitt vänstra ringfinger.  För erfaren, för frihetsälskande, för självständig. Jag har erfarenhet av både katter o hundar i mitt liv. Det finns en jättestor skillnad i ...

  Tänk att jag såg det på en sekund. Jag såg när du kom- som jag väntat. Fast jag visste inte innan att det var du. Att det var dig jag väntat på. Men du klev in- och jag bara visste, jag såg det i dina ögon, nästan som om det stod skrivet. ...

  Ikväll blir det lite firande av min vackra fantastiska dotter. !8 år av kärlek.    Jag är så glad och stolt att få vara hennes mamma, men jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Hon fyller inte exakt idag även om vi firar lite nu- utan...

    Tiden har gått. Det var tungt det där.. som jag fastnat för dig. Men jag väcker inga lik, det skulle bara vara destruktivt. Ser fram emot nya roligheter, med nya förmågor- nya inressanta människor =)   ...

      Hej igen! :) Länge sedan jag var här, på bloggplatsen.   Lite Eurythmics kanske? "När morgondagen kommer och du kommer att behöva någon att lita på."     ...