Ååå, associationer...

Har haft kontakt med min bloggvän Gubbfan idag (Se länkar) och kommit in på ämnet Ondska med anledning av att Gubbfan skrev om Jan Guillou. Innan jag kommer in på själva associationen, vill jag bara kort kommentera Guillou. Jag kan bara inte med att ens läsa hans böcker. Har sett filmen Ondskan med elever (så jag var tvungen att se den) och blev faktiskt förvånad själv över att jag tyckte att den var ganska bra. Men Guillou själv... Min personliga åsikt: Vilken j-a pösmunk. Egotrippade, självgoda och jäsande pösmunkar ligger mig inte alls i smaken, men det är jag, det. Det är möjligt att jag fått fel uppfattning om honom.

Associerade dock till ämnet Ondska. För en tid sedan satt jag med några kamrater och filosoferade över vad ondska egentligen är.

Kan människor födas onda?

Vad är det, egentligen, som gör att vi människor attackerar varandra, fightas och sårar varandra?

Varför lever vi inte bara i frid och harmoni- det vore väl enkast så?

Stora frågor.

En av mina kamrater menade att "Kränkta människor är farliga människor."

 Fast har det med ondska att göra? Ja, det tycker jag." Farliga" människor lär väl knappast göra gott.

Absolut. Och min egen åsikt: "Rädda människor är farliga människor."  De vänner som sårat mig, har nog gjort det av rädsla. Skriver "vänner" här, eller fd vänner, kanske rättare sagt. En människa man inte alls känner har ju knappast mandat att såra.

Men inte finns det någon som föds ond. Vi formas av livet, formas av vår uppväxt, vår omgivning. Och om du inte vet vad värme är; hur i hela fridens namn ska du kunna bli kapabel att själv visa kärlek?

Skulle vilja skriva jättemycket nu, om unga människor. Men det gör jag inte av yrkesmässiga skäl. Säger bara kort att: Ond föds ingen. Vi präglas av vår omgivning, speglar det bemötande vi får. Framför allt i unga år.

Sov Sött, Alla ;)