Härom dagen beskrev jag i PMS-mod, min syn på pösmunken Jan Guillou. I jämlikhetens namn får jag väl då, nu- inte i vredesmod, men lite ilsk i alla fall, beskriva min syn på manliga pösmunkars motstycke: självgoda och jäsande matronor. Jag skriver med anledning av en historia jag igår hörde av min kära nygamla kollega, jo, visst kan jag delge er den (jag berättar ju inget känsligt här, trots att min historia blir allmänt synlig, för den som nu känner för att läsa:)

Min kollega skulle åka buss mellan två punker i Värmland (skriver jag för er som inte är värmlänningar; för er som är det Grums och Karlstad). Jag orkar inte dra hela historien, men summan av kardemumman är att min kollega av en paragrafridande, totalt osympatisk och bitter, stor och bastant matrona blev urslängd ur bussen mitt i ingenstans. (Vålberg; som sagt... för er som är värmlänningar) och tvingades stå där och invänta nästkommande buss. Självklart ringde min kollega upp den bittra busschaufförens chef och berättade om hela historien, och jag kan tänka mig att denne inte var särskild tillfredsställd över min kollegas behandling. =)

Minnen från min egen historia får mig att fundera över vad det är som gör dessa människor så ja- totalt- bara på tvären, liksom. Hittar inget bättre ord. Dominanta, själviska män -jo, visst finns de, och det har jag skrivit om tidigare, minst tusen gånger;). Men jag må erkänna att en viss sympati känner jag, för denna stackars krake (om hon nu lyckats bli gift) som tvingas utstå en sådan kvinna.

I jämlikhetens namn, bara ;)

Ha en skön fredagkväll, Alla Godingar ;)

... och vuxna kvinnor, för Bruce Springsteen är väl knappast någon grabb längre.

Man får faktiskt göra så här när man är PMS:ig. Inget konstigt med det. :-) Sitter ensam i kvällen och tittar på det här klippet gång på gång på gång. Karln är ju så jäkla snygg!!!

Låten är helt suverän egentligen, men just det här klippet är kanske ingen höjdare. Publiken sjunger med, så det låter mest som en fyllesång!:)

Bruce Springsteen i London: I'm on fire

&

Sov Gott, Alla Kvinnor ;=)

Varenda månad, vid samma tidpunkt, händer något med mitt humör. Tror inte det slagit fel en enda gång sedan jag var 14 år och första gången fick känna på vad PMS innebär. Förutom när jag varit gravid förstås, men då var man ju konstant hormonstinn. Lyckorus ena stunden, andra tårar.

Jag fattar inte att jag aldrig lär mig.

Blir lika förvånad varenda gång jag upptäcker att: Men hjälp, det är ju hormoner som gjort mig så aggressiv de senast dagarna!!! Och min hy blir fruktansvärd. (Också samma sak- varje jäkla månad!!!)  Sedan i söndags har jag gått retat upp mig på precis allt. Bilen har varit för stor för garaget, jag är arg på halkan, skvallertidningar är kräkmedel och Jan Guillou en jäsande pösmunk. Snacka om provocerande menshäxa!

Men nu släpper det...  och här får ni förklaringen till mina aggressiva inlägg under de senaste dagarna! :)

Ååå, associationer...

Har haft kontakt med min bloggvän Gubbfan idag (Se länkar) och kommit in på ämnet Ondska med anledning av att Gubbfan skrev om Jan Guillou. Innan jag kommer in på själva associationen, vill jag bara kort kommentera Guillou. Jag kan bara inte med att ens läsa hans böcker. Har sett filmen Ondskan med elever (så jag var tvungen att se den) och blev faktiskt förvånad själv över att jag tyckte att den var ganska bra. Men Guillou själv... Min personliga åsikt: Vilken j-a pösmunk. Egotrippade, självgoda och jäsande pösmunkar ligger mig inte alls i smaken, men det är jag, det. Det är möjligt att jag fått fel uppfattning om honom.

Associerade dock till ämnet Ondska. För en tid sedan satt jag med några kamrater och filosoferade över vad ondska egentligen är.

Kan människor födas onda?

Vad är det, egentligen, som gör att vi människor attackerar varandra, fightas och sårar varandra?

Varför lever vi inte bara i frid och harmoni- det vore väl enkast så?

Stora frågor.

En av mina kamrater menade att "Kränkta människor är farliga människor."

 Fast har det med ondska att göra? Ja, det tycker jag." Farliga" människor lär väl knappast göra gott.

Absolut. Och min egen åsikt: "Rädda människor är farliga människor."  De vänner som sårat mig, har nog gjort det av rädsla. Skriver "vänner" här, eller fd vänner, kanske rättare sagt. En människa man inte alls känner har ju knappast mandat att såra.

Men inte finns det någon som föds ond. Vi formas av livet, formas av vår uppväxt, vår omgivning. Och om du inte vet vad värme är; hur i hela fridens namn ska du kunna bli kapabel att själv visa kärlek?

Skulle vilja skriva jättemycket nu, om unga människor. Men det gör jag inte av yrkesmässiga skäl. Säger bara kort att: Ond föds ingen. Vi präglas av vår omgivning, speglar det bemötande vi får. Framför allt i unga år.

Sov Sött, Alla ;)

Idag är det mer positiva tankar i min skalle.

(Hade en skitdag igår. Irriterade mig t o m på att bilen, enligt min åsikt, var för stor för garaget =), föga konstruktivt!!! Vad ska jag göra åt det, liksom: åka och köpa en ny bil, eller bygga ut garaget?!) 

En annan sak kom upp i mitt huvud igår. Och jag blev sååå ilsken. Tänker inte till allmän beskådan gå in på vad det rör sig om, men det är en sak som irriterat mig under en längre tid. Min bästa väninna fick mig till slut på bättre tankar. Jag hade ju lovat mig själv, det var ett nyårslöfte, att inte lägga energi på skit, utan istället lägga min kraft på det som är positivt, konstruktivt. Skör som jag fortfarande är efter höstens smäll, måste jag fokusera på det som är viktigt.

Lena fick mig, som sagt, att släppa mina svarta tankar.

Jag sitter fortfarande och myser över min gamla återfunna fina bok, och här ska jag ge er en positiv text ur denna:

Att få idéer, engagerat resonera för och emot

Triumferande förstå sammanhangen

Se allt i ett tydligare ljus

Skärpa hörseln

Upptäcka allt mer

och uppskatta var dag

igår, idag, imorgon.

Jag önskar dig skapandets glädje.

Den här bloggen ger faktiskt min kreativa, skapande sida en viss tillfredsställelse. Och jag önskar Dig, därute, detsamma. Skapandets glädje. Vad du nu vill skapa.

Sov Gott!

Idag har jag haft en dag, då allt känts helfel.

Städade mitt skrivbord när jag kom tillbaka till skolan, eller rättare sagt flyttade runt mina saker, och jag fann en gammal söt bok, som jag fått av mina kusiner för en herrans massa år sedan.

"Tack för att du finns. Jag önskar dig Lycka" står det på den, och den är full av visdomsord och ordspråk. My favorite! ;)

Följande är väl ganska bra:

" Måtte du alltid hitta rätt ord för att sätta översittarna på plats-

och tillräckligt med styrka i knäna för att gå därifrån med värdighet."

Eller:

"Jag önskar dig ett kärleksfullt hjärta

-och ett gott omdöme."

Innan du somnar, om du har den goda smaken att titta till mig nu med detsamma ska du få lyssna på en gammal låt. Tror faktiskt att den är från tidigt 70-tal, men den står sig fortfarande, för budskapet blir aldrig föråldrat, på tal om ett gott hjärta. Hon berättar en sann berättelse ur sin egen barndom:

En ung Dolly Parton "Coat of many colors"

&

Sov Gott.