...kände det så tydligt idag, trots att vi säkert får räkna med ett par bakslag, eller ja... med all sannolikhet får vi väl det.

Men solljuset idag var underbart. Efter det jag upplevt i höst känns det som om jag tagit ett trappsteg högre i livet. Stod vid bussen idag, på väg hem från jobbet. En okänd kvinna kommenterade vädret: "Vad skönt det är! Nu känns det verkligen att våren är på väg." Och jag bara log. Log över att få uppleva ännu en vår, att få leva igen! Att återfinna den förlorade Bea; hon som stack, som tappade gnistan.

Och jag ler åt alla dem som trodde att mitt utmattade tillstånd skulle vara för evigt. Som tycktes tro att jag helt plötsligt bara "ballat ur." Åt respektlösa och syrliga kommentarer: "Hur ska du kunna bli bra igen då?" Åt folk som aldrig tror sig kunna hamna i svackor, eller inte törs visa det, utan låtsas att "allt bara är bra, hela tiden." Det fattar väl vilket nöt som helst att livet inte bara är en dans på rosor; inte för någon. Eller höjden: "Förr fanns inte begreppet utbrändhet. Då kallade man det nervsvaghet."

Men nu kommer våren, ser ni. Och jag har återfunnit Bea.

Sov Sött, Alla