Har tränat ikväll. Fy f-n vad jag har saknat endorfinet!!! Som utmattningspatient får man ju inte träna, det sägs att utmattade kroppar inte riktigt funkar som friska; istället för att bli piggare av att träna, blir man i detta stadium bara tröttare. Jag vet inte, men jag gjorde som jag blev tillsagd. Promenera kan man dock göra, så det har jag gjort.

Men nu anser jag själv att jag är på G att bli frisk, så ikväll har jag tränat. Måste få lite fason på det här döfläsket jag går omkring och drar på. Det känns verkligen i kroppen att jag slappat till mig. Tre kilo har jag lagt på mig under min sjukskrivning. Förvisso spelar väl inte kilona någon större roll: jag kan inte påstå att jag är någon stor kvinna, men jag vill ha dem på rätt ställe. När fläsket på magen börjar hänga över kjollinningen spyr jag nästan. Eller när man börjar tappa musklerna i rumpan, så rumpan hänger platt i höjd med knävecken!!! :-) 

 Nej, det är definitivt dags för mig att köra igång med min träning igen.

Sov Sött, Alla!

Jag är visst på skrivarhumör... Tror jag gjorde tre inlägg igår och känner mig redan sugen på att skriva. För mig är det ett behov. Det är viktigt för mig att få mina tankar på pränt. Min dröm är ju att en gång bli författare, men tills vidare kan jag ju leka att jag är det :-) och blogga för Er, mina vänner. Det är så roligt att Ni läser. Jag tackar för respons, både här och på Facebooksidan!

Idag har det varit en skön dag. En bara vara-dag.

Meningen var att Gabriel skulle ha varit på kalas på Boda borg, och jag hade tänkt tillbringa tre timmar där, som chaufför. Men tyvärr blev födelsedagsbarnet sjukt- trist för grabbarna, men jag tackade inte nej till att få en mysdag här hemma.

Som sagt: Jag går upp i tjänst fr o m nästa vecka, så det gäller att ta vara på helgerna nu. För mig kommer detta innebära att jag i den mån jag kan ska försöka få till fler bara vara-dagar. I det läge jag befinner mig nu, njuter jag, som sagt av ensamheten. Att bara gå och pyssla. Jag har inget alls intresse av vare sig tillställningar, bjudningar eller krogen. Och så här tänker jag låta det vara. Tills jag tröttnar på det. Skrev igår att jag nog kommer sakna ensamheten på vardagarna när jag går upp i tjänst och skämtade om att sjukskrivningen har gjort mig till en enstöring. Något ligger det nog i det, allvarligt, och så får det vara. Som sagt, tills jag tröttnar på det.

Jag är trött på att ändra på min person för att försöka passa in i någon slags mall, som i själva verket inte finns.

"Du mår bara bra av att komma ut. Träffa folk."

Visst gör jag det och jag känner själv vad jag behöver och när jag behöver det. Och på helgerna borde man kanske bjuda hem folk på middag, gå ut och svira eller ta en fika med sina vänner.

Jajemensam, det kommer jag säkert göra när jag känner för det. Men inte en sekund innan. Den här lördagkvällen kommer jag att ägna åt att nu laga kvällsmat åt min familj. Sedan tänker jag vika lite tvätt. Det är så skönt att bara vara...

Kanske skriver jag senare <3