Gittis

21 mars 2011 08:35

Visst Bea var Björn Afzelius,en bra musiker och låtskrivare. Hjälp vad tiden går fort, Elinor skall redan börja fundera på gymnasieutbildning !!!

Beatrice F Wik

21 mars 2011 22:26

Ja. Synd att han gick bort så tidigt. Jag älskar hans texter.

Gubbfan

21 mars 2011 09:35

Man FÅR säga att ens barn har lätt för sig, man FÅR beundra sina barn, man FÅR fundera över hur det kommer sig att man har så duktiga barn med tanke på de föräldrar de har valt.
Dessutom mår barnen bra av att få veta att föräldrarna är stolta/malliga över barnen.
Det är så spännande att se hur unga människor utvecklas. Jag antar att det är enda anledningen till att en del människor blir lärare. (För inte kan det väl vara status eller lön?)
Man önskar ungdomarna all lycka i framtiden.

Men när det gäller tösens gymnasieval:
Förklara för mig varför det skall vara naturlinje eller humanistisk linje. Varför kan man inte förena dem? Alltså språk OCH naturvetenskap.
Varför kan man inte vara BÅDE naturvetare OCH humanist?
Är det inte så att denna inriktning på djup istället för bredd är det som har lett mänskligheten in på den återvändsgränd vi har hamnat i?

Jag tror faktiskt att vi skall återställa universalgeniet, allvetaren och MEDMÄNNISKAN som vår dröm och vårt ideal.

Beatrice F Wik

21 mars 2011 22:25

Ja, det hela känns helt otroligt, framför allt hur hon med en sådan nötskalle (som jag faktiskt känner mig ibland) till morsa lyckats bli så begåvad!!! :)

Hon får inga betyg i år, men jag ser provresultaten, och jag antar att betygen kommer att se rätt snygga ut när de kommer.

Fast jag har alltid påtalat att SKOLAN ÄR VIKTIG. Skolan är rolig, där är jag hela dagarna.:-) Så på något vis har hon väl anammat detta- och pluggar på. Och har av gener för övrigt lätt för sig (så går det när man attraheras av intelligens- då får man smarta ungar!!! ;)

Och, jaa... de mår väl bara bra om föräldrarna är stolta över dem. Det vore väl för bedrövligt om man själv ansåg att ens barn var skamliga och knäppa!!! =)

gubbfan

21 mars 2011 11:54

Eftersom jag har fått för mig att du också undervisar i svenska på gymnasiet tillåter jag mig att sända över en liten historia på danska. Jag inbillar mig att svenska gymnasieungdomar behöver övning i det vackra (nåja) danska språket.
Berättelsen handlar om vilket perspektiv man har.
.


En dag, tog faderen fra en meget rig familie, sin søn med på en tur ud på landet, med det bestemte formål, at vise ham, hvordan fattige folk lever.
De brugte et par dage og nætter på en farm, som blev opfattet som tilhørende en meget fattig familie.

Da de kom tilbage fra turen, spurgte faderen sin søn:"Hvordan var turen?, Den var god, far.
Faderen spurgte så sin søn: " Så du hvordan de fattige folk levede?" Åh ja, svarede sønnen." Så, fortæl mig hvad du lærte af turen ?

Sønnen svarede: "Jeg ved, at vi har en hund og de havde fire.
Vi har en pool, som rækker til midten af vores have og de har en bæk uden ende.
Vi har importerede lygter i vores have og de har stjernerne om natten.
Vores indre gård rækker til den ydre gård, de har hele horisonten.
Vi har et smalt stykke land at leve på, de har marker der går langt ud over vores synsfelt.
Vi har tjenere til at servere for os, de tjener andre.
Vi køber vores mad, de dyrker deres egen.
Vi har mure omkring os, for at beskytte vores ejendom, de har venner til at beskytte sig.

Drengens far var mundlam
Så tilføjede drengen,"Tak far fordi du viste mig hvor fattige vi er".
Er perspektivet ikke en vidunderlig ting ? Får os til at undre os over, hvad der ville ske, hvis vi alle sagde tak for alt hvad vi ejer, i stedet for at bekymre os over, hvad vi mangler.

Påskøn hver lille ting du ejer, især dine venner! Send dette til venner og bekendte og hjælp dem til at forny deres perspektiv og påskønnelse.

"Livet er for kort og venner for få"

Beatrice F Wik

21 mars 2011 22:28

:-)

Miraklet

21 mars 2011 12:28

Hej vännen!
Det är ganska bra med mig, nervös inför praktikveckorna.. hoppas på att det går bra.
Ingen har hört av sig än.. får nog kontakta skolan och höra, kanske blivit fel någonstans.

Hur har du det?

Kramar!

Beatrice F Wik

21 mars 2011 22:27

Du får nog ringa skolan och höra...

Jo, med mig knallar det på. Det är huvudet upp och fötterna ner, så man får väl va nöjd! ;)

Kram på dig.