... Du har en fin Valborg! ;)

Själv har jag skippat valborgsmässoelden i år. Mina kids har firat med kompisar; nu är man inne i tonårsperioden... Min man gick dock upp till elden och kollade, men jag har pysslat med annat.

Jag 40-årskrisar, kan jag lugnt påstå.

Skulle bara inte stå ut en enda sekund till, vid den där elden på Stockfallet. Är så innerligt proppmätt på trygghetsnarkomanin, så det står mig långt upp i halsen. Som att käka sockervadd så tll den milda grad, att man slutligen kräks...

Jag har krisat vid så väl 20- som 30-strecket, så jag lär väl krisa vid 50-, 60- och 70- med. Om jag nu har turen att få uppleva dessa åldrar; man ska väl inte ta något för givet...

Men jag osar så uppenbart; nästan stinker 40-årskris. Det började med tatuering... Vi skulle tatuera oss, min vän Staffan och jag. Och förresten, på tal om det, så har jag med mediciner fått bort eksemen, så det kan nog gå vägen nu. :)

Däremot bär jag en massa fula ärr på armar, rygg och nederdelen av benen, som ett minne av vad jag genomlidit under hösten-vintern som gått. Som jag kämpat! Mot ångest, i höstas vareviga dag jag vaknade upp, och allteftersom tiden gått; allt mer sällan, och nu är den nästan borta!!! Ni fattar inte, "vanliga, friska människor" hur det känns att vakna upp på morgonen och tänka "Skit- nu har jag vaknat igen!!! Till denna j-a strid." Men en klump i magen, illamående och huvudvärk. Att inte få ner en tugga frukost, för då kräks man, och att "gruva sig" (som vi säger i Värmland), för lunchen, för man vet inte hur man ska få ner den heller, trots att man vet att man måste äta...

 I alla fall... Mina eksem börjar försvinna och bli till ärr (som jag nog får dras med ända tills jag solat bort dem i sommar) så vi kanske kan göra det nu, Staffan!!!

Usch, nu är jag trött på skrivandet, så jag avslutar nu, trots att jag inte skrivit färdigt...

och jag önskar Dig en fortsatt trevlig Valborgsmässoafton! ;)