... att jag skulle börja blogga igen.

Än mindre ta del av Facebook-världen.

Jag hade gjort det där, tyckte jag och jag står för att jag är innerligt trött på det där ytliga "visa-upp".

Men så gick jag in här på bloggen med anledning av att jag efter påsklovet kommer att jobba med "sociala medier" (dvs facebook, bloggar, twitter mm) i en av klasserna. Likaså återaktiverade jag mitt Fb-konto. Jag är en sådan j-a tekninsk nörd, så jag tog mig inte ur Fb under kvällen, men återgick dagen därpå för att fortsätta.

Men- så hade jag fått fina kommentarer i form av "Välkommen tillbaka" och ja... då ändrade jag mig.

Faceboook är uppenbarligen mer än jag tänkt mig. För tusan- här finns ju mina vänner.

Jag kommer säkert inte logga in särskilt ofta, men det är gött att veta att jag har Er här på plats. <3

Ganska enkelt på detta vis att skicka ett simpelt meddelande. Så jag stannar. :)

Ska berätta en hemlis för Er därute... när jag ändå är igång. ;)

Jag är ju skild. Men när jag gifte mig, var det jag som friade. Och, ja... jag blev gift.

Men jag vill sända en hälsning till alla män som "går på".

Som böjer Er på knän och friar- och skulle Ni få "nej" är ändå hälften vågat hälften vunnet. ;-)

Stor eloge!

Jag är från hjärtat trött på alla som går runt...

Så mycket energi man kunde sparat.

Hoppas Du redan sover sött!

Kram, Alla Facebookvänner... gött att Ni finns där <3