Jag har just sålt min första kattkull. (Eller ja... tingat bort dem).

 De är inte leveransklara förrän i juli, men jag kan säga att de gått som smör i solsken. Gött med lite klirr i kassan lagom till semestern. Ja, i år får det nog bli en utlandsresa för mig och barnen.

Jag kommer nog göra det här igen... min Tessan är en bra avelshona; kritvit, halvbirma, social och kelig på alla sätt. Två av ungarna blev ju vita, liksom mor, vilket är sällsynt och tydligen mycket eftertraktat. Har dock redan lovat bort dem till min goda väninna, om hon och familjen vill ha dem, och eftersom det är just hon, kommer hon att få dem till halva priset. Vill hon inte ha dem, har jag köpare som står på kö. Jätteskoj!!! :)

Den rödvite hanen stod också högt i kurs. Först var en familj i Arvika att tinga honom. Flera ringde därpå.

Minst eftertraktad :( var den vi kallar Mimmi, Gabbes favorit. Hon är tigrerad (grå-svart) och är väl en ganska "vanlig" katt. Jättesöt och mysig... men det är ju de där sällsynta som säljer. Har dock hittat en köpare till  Mimmi med. Ja, de kommer och tittar till helgen. De andra tingades dock enbart av att ses på bild. 

Nu återstår bara den svåraste biten: Att lämna gullungarna ifrån sig.

Jag och mina barn har varit med från allra första början- jag var den första som såg dem. De har sovit i min säng och jag har sett dem öppna ögonen, ta sina första kliv...

Ja, det blir säkert hårt när vi skiljs åt. Men man måste vara realist. Jag kommer säkert gråta en skvätt när de åker, men sån't är ju livet. Man får en tid. Det är allt. Och det enda vi med all säkerhet vet, är att allt har en ände.

Sov Gott; Världen