Jag besökte  förintelselägret Auschwitz (stavas det så, tro?) för ett antal år sedan i egenskap av historielärare, tillsammans med kollegor och några elever. Minnet sitter starkt inpräntat i min skalle. Ångesten, det gråa, smärtan... Alla glasögon, allt hår som klipptes av innan dessa människor skulle få ta sig en titt på Helvetet.

Jag fick med mig ett häfte hem.

"Om detta må du berätta" stod det.

Och jag har berättat. För hundratals elever- och hör jag ens talas om ordet "rasism" reser sig nackhåren på mig.

Nu tar jag mig ner till nivån vardagsliv.

Till allt det där- varje-dag-köret.

Och det finns folk som beter sig omänskligt också här. Själv är jag långt ifrån perfekt, men jag strävar efter att inte såra. Aldrig göra någon illa.

Så om detta kommer jag tamejf-n berätta!!!

Sov Sött; Världen:)