Jag är så fruktansvärt, så oerhört, otroligt glad över att jag är frisk!!!

"Den friske har många önskningar- den sjuke bara en!"

Jag är så otroligt tacksam, ska ni veta, go vänner, över att jag orkar igen. Det där är inget man ska ta för givet. Jag har varit i helvetet och vänt. JAG HAR VERKLIGEN VÄNT!!! :) Helt otroligt, men sant!

Jag orkar igen- jobbar på, tränar, tar hand om barnen, skriver- har återfunnit Bea-mig själv.

Fast jag kom ut ur tunneln som en lite annorlunda människa.

Bryr mig föga om vad andra människor tycker och tänker längre. Vill absolut inte skada eller göra någon illa, men det här med att "vara poppis" intresserar mig sådär, kan jag väl påstå. Nu kör jag mitt race. Sedan får folk säga eller tycka vad de vill.

Synd, förresten, att det inte blir någon sommarskola på Jättesten i år. Jag hade gärna jobbat några veckor extra, tjänat in några tusenlappar till en till semestern. Vill på utlandsresa i år med barnen. Och jag kan säga att det här med att vara ensamstående mor i kombination med läraryrket inte är någon superekvation rent ekonomiskt. Jag kan inte påstå att jag badar i pengar- ja, vem gör det?

Lyckligtvis har jag mitt skrivande. Så jag har beslutat mig för att skriva fyra noveller- bringar förmodligen 6000:- (säljer dem "med ensam rätt till publicering") till olika tidningar. Jag skriver under pseudonym, fast det är berättelser ur mitt liv, men jag ändar alltid diverse fakta, så att ingen ska kunna känna igen sig.

Det känns himla gött det där, faktiskt, att vara oberoende.

Helt oberoende av en karl, rent ekonomiskt.

Jag har en radhuslägenhet på 117 kvadrat här, och för den betalar jag helt själv.

Jag funderar på att resa utomlands i sommar, med mina barn. Pengarna fiskar jag från egen rygg. Inte från någon annan.

;)

Halva dagen idag, tre timmar igår kväll och ett antal i söndags har jag varit ute på orientering.

Det är grabben som älskar det...

Han håller ju på med Friska Karlstad och jag är med. Jag kör runt mellan skogarna och lufsar efter när han letar kontroller. Han är himla duktig, men nu är morsan slutkörd! :) Efter det, en mysmåltid, bara han och jag på favvishaket Subway och en tur på Bergvik.

Finns det något jag hatar, så är det att gå runt på Bergvik!!! Jag, från hjärtat, avskyr köerna, folk överallt, enbart jobbigt...

Gabbe gillar Bergvik, men jag måste bli hårdare. Han vill ofta dit, titta och ha sig. Gärna käka en bit mat där. Och jag, som sagt, avskyr det.

Längtar bara ut i skogen. Till lugn och ro. Jag tar verkligen sats innan jag åker ut till ett köpcentrum, ser bilarna svämma över på parkeringen- och känner bara: suck!!!!

Det fanns en tid i livet, då man gillade att ränna i affärer. Shoppa, prova kläder.

 Ja, den tiden är definitivt över för min del. Jag gör det jag måste, sedan lämnar jag placet, så kvickt jag någonsin kan.

 Imorgon har jag ett par ärenden på stan som jag måste uträtta. Då tar jag bara med Elinor, Gabbe får hitta på något annat. Han är expert på att "ockupera" mamma och Elli behöver ju också sin tid med mig.

Ska skicka iväg Gabbe till Morfar imorgon, när jag får gäster och sedan ägnar mig åt lite vuxengalej. Morfar är bra för Gabbe; Morfar kör på hårt med sunda värderingar.

Usch och fy, vad sliten jag känner mig.

Men det blir bättre!

Sov Sött! :)

Ååå, vi samåker till jobbet, jag och ett par väninnor- och en stackars man! ;)

Lyssnade på Springsteen i bilen härom dagen, och vi är allt bra impade, tanterna, av denne härlige karl!!! =)

Så härlig karisma!!!!

 Stark positiv energi- han "tar liksom i"!!!! Wgrrrrm!!!!! Jobbar!!!

Älskar att sitta och titta på den typen av människor! ;)

Både kvinnor och män, som "svämmar över". Som inte sitter i ett hörn och gömmer sig...

Sedan är ju den här karln snygg så in i bomben också.

Mitt livs kärlek- ja, det är tyvärr över nu, men vi fick ett par fina ungar under våra 18 år tillsammans- hade samma typ av utseende som ung. Lång, mörkögd, med svart skäggstubb (han såg "farlig" ut- typen som alltid åkte fast i tullen, fast han var världens snällaste; fågelskådare, barnkär och en duktig lärare... :))

Lyssna och njut; Brudar!!! ;-)

Annars skulle man väl aldrig ta sig ut i skogen! :)

Jo, det hoppas jag att jag skulle...

Idag har vi i alla fall orienterat i princip hela dagen, jag och Gabriel, Han håller på med "friska Karlstad" och idag har vi varit i skogen. Ibland är det ju i stan också.

Läste någonstans att föräldrar i genomsnitt pratar med sina barn i sju minuter per dag. Detta kan väl ändå inte stämma!!! Eller?

Själv umgås jag i princip hela tiden med mina ungar, ja, när de inte är hos sin pappa, förstås.

Fast jag måste erkänna att när man är trött och de vill sitta och prata vid den här tiden på dygnet, kan det vara svårt att vara superlyssnande morsan... Mina är ju stora, så de går inte direkt till sängs klockan sju efter Bollibompa.

Igår hade Gabbe vänner här på film, fotboll o tacos.

Så himla gött att se honom glad med sina vänner!!!

Jag fick ju hålla mig undan så klart, förutom när det skulle göras tacos, men det var så mysiga ungar som var här!

Två grabbar, goa kamrater till Gabbe, Dessutom bjöd de hit två tjejer. Så söta! :)

Man minns ju själv hur det där var. Jag gick i sexan när jag skaffade min första pojkvän, på party hos en kompis... hjälp, så spännande det var!!! ;-)

Nu ska jag ta mig en skön dusch, byta sängkläder, så det är rent och väldoftande när man kryper ner mellan lakanen...

Sov Gott!

Ungarna och jag sitter och myser. Gabbe halvsover vid datorn... Han pysslar med att skriva deckare. Riktigt bra sådana! Han gillar deckare och skriver, som sagt, bra.

Hans far var på utvecklingssamtal igår; tyvärr hade de bokat det dagtid- svårt att flyga mellan Grums och Karlstad, så Håkan och Gabbe fick gå ensamma. :(

Men han har också fått det otroligt lätt för sig i skolan, liksom storasyster Elli. Hon har i det närmaste fotografiskt minne. Redan när hon var liten och vi var på diverse kontroller konstaterade BVC-sköterskorna, när de frågade om hon kunde "några färger" och hon radade upp hela färgspektrat... att ja, den här ungen är begåvad.

Så här bör man väl inte säga, kanske, man "får inte skryta", men jag skryter inte, då det inte är min förtjänst... Hon har bara blivit så här. Jag kan inte påstå att jag gjort något speciellt med henne, som skulle göra mig till en bättre morsa än någon annan. Det har helt enkelt bara blivit så här av sig självt.

Och brorsan Gabbe är likadan.

Medan andra föräldrar förhör och förhör läxor, gång på gång, räcker det för mig att bara dra det en gång, så sitter det. Han bara kan det omedelbart.

Fast nu, däremot, mina Vänner, vill jag skryta!!! ;-)

Alternativt bara skratta!!!!

Min väninna och jag gick på gymmet idag- hääärligt!!!!

Men det var inte det jag ville säga. Vi tränade i Grums. Och in kom plötsligt en drös pensionärer. Trevliga. Jag pratade en del med en dam i en av "maskinerna" bredvid mig.

-"Går du på Åsfjärden?" frågade hon mig så, vänligt.

-"Ursäkta?"

- "Ja, jag ser att det står "Åsfjärden" på din tröja."

(Åsfjärden är Grums gymnasieskola- som tyvärr snart läggs ner ;(

Jag undervisade där under fyra år och det var därifrån jag fått denna T-shirt, som jag vid tillfället bar, när jag tränade).

"Nej, jag går inte på Åsfjärden", svarade jag, fruktansvärt generad.

"Jag har redan gått ut."

Sedan bytte jag maskin- och min kollega som var med höll på att skratta ihjäl sig.

Kläderna gör faktiskt, till viss del, människan.

Kommer man skrattande i hög tofs, långt hår, gympadojor och träningskläder i rött och lila kan man kanske bli tagen för en gymasielev... lite roligt, får väl jag påstå som är tonårsmor och gammal lärainna, sedan en herrans massa år!!!

 ;-)

Hoppas Du redan sover Gott!

Ååå, vad skönt det ska bli att krypa ner!!!

Alldeles snart, under täcket- och ha en lång natts härlig sömn framför sig! :)

Nybäddat i sängen, jag är nyduschad och tränad... sååå härligt!

Intill katterna, som sover i andra delen av dubbelsängen.

"Håkans del" vill jag gärna säga, fast det snart är ett år sedan han sov vid min sida.

Katterna som spinner, när jag rör vid dem.

Och imorgon får jag hem barnen igen.

Blir nog en intensiv helg med Gabbes orientering, kattvisningar och jag vet inte allt...

Samt det där vanliga helgköret: städa ikapp, tvätta veckans drös av kläder, stryka.

 Förra säsongen klippte jag gräset varje vecka, men nu får det tamejtusan bara bli varannan. Åtminstonen tills skolan är slut.

Laurence och jag ska träna imorgon.

Härligt! ;) Jag ska ta tillbaka den förlorade kroppen!!!

 Kroppen jag förlorade i samband med min utmattning, då jag varken orkade eller fick träna, utan bara låg, som ett kolli, i sängen, kort sagt "utmattad".

Men nu ska ingen komma och säga till mig att jag ska ta det lugnt, för jag är friskförklarad! :) Jag jobbar heltid nu, så jag kan gott och väl unna mig att efter arbetsdagens slut gå till gymmet och bara kämpa och kämpa. Träna igenom varje del av kroppen, gång på gång på gång. Tills formerna sitter där de ska. Rumpan, midjan, låren, armarna...

Så himla gött! :)

Fast först ska jag soooova!;)
Go' Natt!!!

... och bara lev!!! :)

"Vivaldi: Våren"

Jag har just sålt min första kattkull. (Eller ja... tingat bort dem).

 De är inte leveransklara förrän i juli, men jag kan säga att de gått som smör i solsken. Gött med lite klirr i kassan lagom till semestern. Ja, i år får det nog bli en utlandsresa för mig och barnen.

Jag kommer nog göra det här igen... min Tessan är en bra avelshona; kritvit, halvbirma, social och kelig på alla sätt. Två av ungarna blev ju vita, liksom mor, vilket är sällsynt och tydligen mycket eftertraktat. Har dock redan lovat bort dem till min goda väninna, om hon och familjen vill ha dem, och eftersom det är just hon, kommer hon att få dem till halva priset. Vill hon inte ha dem, har jag köpare som står på kö. Jätteskoj!!! :)

Den rödvite hanen stod också högt i kurs. Först var en familj i Arvika att tinga honom. Flera ringde därpå.

Minst eftertraktad :( var den vi kallar Mimmi, Gabbes favorit. Hon är tigrerad (grå-svart) och är väl en ganska "vanlig" katt. Jättesöt och mysig... men det är ju de där sällsynta som säljer. Har dock hittat en köpare till  Mimmi med. Ja, de kommer och tittar till helgen. De andra tingades dock enbart av att ses på bild. 

Nu återstår bara den svåraste biten: Att lämna gullungarna ifrån sig.

Jag och mina barn har varit med från allra första början- jag var den första som såg dem. De har sovit i min säng och jag har sett dem öppna ögonen, ta sina första kliv...

Ja, det blir säkert hårt när vi skiljs åt. Men man måste vara realist. Jag kommer säkert gråta en skvätt när de åker, men sån't är ju livet. Man får en tid. Det är allt. Och det enda vi med all säkerhet vet, är att allt har en ände.

Sov Gott; Världen